Det är svårt att se den här filmen, den berör och kastar oss mellan upplevelser, minnen och fragment .Kanske är det så här man upplever demens, i varje fall känns det i filmen som något ingen vill uppleva. Att inte riktigt veta och inte riktigt vara säker på någonting. vem man är och vad som händer. Filmen och skådespelarna är verkligen gripande.
När filmen var slut satt åskådarna kvar tysta och omtumlade, sakta stövade de mot utgången och talade vänligt med varandra. Ingen i salongen var oberörd.
Efteråt förstod jag plötsligt hur min mor måsta ha upplevt det när hon ibland frågade mig var hon var och vilka personerna i hennes närhet är. Plötsligt inser jag hur personer i min närhet och och släktingar måsta ha upplevt tillvaron, hur verkligheten förändras och blir svår att begripa. Att människor förändras i ålderdom är synligt.
A.H, gör det möjligt att försöka förstå hur det upplevs.
Filmen är troligen skriven för teater, där personerna är de samma medan kulisserna förändras. ,Jag inser att det är omänskligt att man skall dö på en institution, ensam.
som lynk-standard hämtades bilen hos mig (av en trevlig och intresserad medarbetare) och kördes till serviceverkstaden, jag bad att få åka med och träffa den tekniker som skulle göra service, en intresserad och kunnig person lyssnade på mig och gjorde uppdateringar så nu funkar bilen bättre, bland annat så fixade de så att android auto, som gör att min mobiltelefon speglas i bilens skärm så att jag kan lyssna på min favoritmusik i bilen, och uppdaterade bilens app, så att jag i bil-appen kan se bilen och dess laddning samt position.
Det känns verkligen som att detta är den uppkopplade bilen.
Varje dag finner jag nya funktioner som gör bilåkandet ännu bättre.
Den kunna personalen på “Tidler” som hämtade och återlämnade bilen hos mig visade också en del funktioner som jag inte kände till. Eftersom manualen inte finns i tryckt form utan bara digitalt, är det viktigt med intresserad och välinformerad personal. Jag har en kvinnlig Tidler-person boende i min närhet vilket underlättar vid upphämtning., hon ör dessutom väldigt kunnig.
Mitt Lynk engagemang blir allt bättre och över träffar alla förväntningar.
Nästa steg kan vara att bilda en “community” på nätet så att vi som är Lynk medlemmar kan diskutera och utbyta erfarenheter.
Lynk motsvara verkligen mina önskemål och behov, den unika affärsmodellen känns framtidssäker och ger stor valfrihet om jag skulle vilja göra förändringar eller , tex om det kommer en uppdatering.
Jag skall försöka att dokumentera fler resor och visa upp bilen i olika miljöer i vårt historiska land.
igår var jag för första gången på 2 år i stan dvs., Drottninggatan,.
Det kändes verkligen som en befrielse att kunna gå omkring i en stad som varit oåtkomlig och mer eller mindre stängd i ca 2 år, senaste gången jag var på Drottninggatan var faktiskt samma dag som attentatet ägde rum med galningen som stal en bil och mejade ned oskyldiga flanörer.
Har visserligen passerat centralen någon gång, men inte flanerat på Drottninggatan, vilken känsla att kunna titta i skyltfönster, köpa meningslösa småsaker i butikerna.
Förmiddagen avslutades med en trevlig lunch på Rydbergs matsalar tillsammans med Christer Lannestam.
efter lunch hade vi tillsammans med Lars Hedberg ett möte på Svenska stadsnätsföreningen (Ssnf) där vi också träffade Per Fröling för att diskutera veteranklubben och medverkan på nästkommande stadsnäts konferenser.
Ett trevligt att givande möte, där avsikten var att planera för hur veteranklubben på Stadsnätsföreningen skall presenteras. Vi tre hedersmedlemmar bildade veteranklubben, men sedan slog pandemin till och allt stängdes ned. Vi vill ju nu nå stadsnätssverige och berätta om veteranklubben.
Syftet med föreningen är att personer som varit verksamma i stadsnätsbranschen i mer än 25 år och är pensionerade eller borde vara det skall kunna träffas och fortsätta hålla kontakten med kollegor.
Vi beslutade igår att även försöka nå företag som kan tänkas ha anställda som går i pension och som vill hålla kontakt.
Det var ett trevligt och viktigt möte för att säkerställa veteranklubben och dess medverkan på Ssnf,s kommande konferenser.
All regions need a digital agenda to secure their digital infrastructure. It’s about democracy. It is not enough for individual business interests to build broadband networks. The regions and municipalities must also act. Communication has always been the main driver of society. Today, communication is digital and the infrastructure consists of broadband. The fact that society is digitized is not a surprise to anyone. But unfortunately, there is not enough digital infrastructure that enables everyone to be part of the digital society. When broadband became a concept, a digital agenda was first created at EU level, later also through local national digital agendas. The fundamental part of the first digital agenda was that access to broadband was
mainly to be built by the market, which was interpreted as telecom operators. The intention was probably that broadband development should not be done with tax revenue. Whether it was to reduce the need for social intervention, or if it was a successful lobbying of the telecom operators is unclear today. But one thing is clear. Broadband is not about telecom services but is an infrastructure for the digital society. Can we then allow business interests to obtain a monopoly or monopoly on this infrastructure? Public broadband networks / city networks today offer infrastructure to all operators and service providers and do not compete with the telecom market. Instead, the city networks offer access to a neutral infrastructure.
The digital society is developing rapidly and digitization is becoming increasingly important for public enterprises, companies and, not least, for individual residents. The OECD recently published a report stating that broadband has an important role to play in economic growth by creating more companies, more efficient public administration and positive environmental impact. The Swedish model with publicly owned open broadband networks is one of the reasons for Sweden’s leadership in broadband development and greatly exceeds other countries where access to broadband is dominated by monopolistic telecommunications networks.
Although about 70 percent of Sweden’s residents today have access to high-capacity broadband, 30 percent of the population lacks this opportunity and risks being placed outside the digital community. More and more public services now take place digitally via broadband and an increasing number of news media such as newspapers are being replaced by video-based news channels.
Of course, everyone, 100 percent of the population, must have access to the social information and the digital society. All municipalities need a local digital agenda to ensure their digital infrastructure. It is not enough for individual business interests to build broadband networks.
The community, regions and municipalities must also act. Sweden’s broadband success is based on local government involvement, but many municipalities still lack fully-developed broadband networks. The research institute Rise Acreo, in several reports, has shown the socio-economic benefits of broadband.
It is important and necessary for the municipalities to ensure the digital infrastructure for all citizens. In order for all citizens to participate in the digital society, everyone must have access to high-speed broadband.
We need a new digital agenda with the goal that all citizens should be able to access broadband with good capacity.
Crister M 