Det är det som dyker upp när man vaknar på natten och går upp och sitter en stund framför datorn:

Bredbandsbetraktelser:

Många kommunägda bostadsföretag kallar sina bolag för något som börjar med kommunnamnet och slutar med -hem eller -bo, som Sigtunahem eller Lulebo,.

Bybostäder eller Stadshem, blir det fantasifulla namnet, ofta med en liten käck logo som består av namnet med ett tak över !

När det gäller stadsnät så har det fortsatt i samma kreativa anda.

Var och varannan kommun försöker ta efter vad andra har gjort i syfte att undvika kritik från de styrande politikerna. Om grann-kommunen gjort så här så borde det väl vara passande även för oss.

I Dalarna hade kommunerna Hedemora och Borlänge startat att bygga stadsnät och döpt bolagen till de fantasifulla namnen Hitnet och Bitnet.

En kompis från Dalarna ringde mig och sa att nu har också Falun bestämt sig för att bygga ett stadsnät.

Vi väntar med spänning på vad det bolaget skall heta.

För ett antal år sedan gjorde jag en hjärnoperation och fick en shunt inopererad som dränerar vätska i skallen.

Dramatiskt, men tyvärr nödvändigt, jag hade börjat att bli allt långsammare, fick problem att gå och också ibland inte riktigt orkade med det stressiga arbetslivet. Jag fick också problem med minnet.

Om jag inte hade fått shunten på plats hade jag troligen allt snabbare blivit helt förlamad.

Nu är jag återställd till ca 80 %, går inte lika snabbt som förut och ibland tar orken slut. De där återstående 20 % kallas för ålderdom och det finns inget botemedel.

Men alternativet är betydligt värre.

Ibland lider jag av att inte riktigt vara på G, att vara långsam och omständlig.

Det är inte för att vara nonchalant eller besvärlig som jag ibland tar tid på mig.

Jag kan fortfarande minnas det mesta, skriver en del och håller ibland föredrag om mina böcker eller forskning jag deltagit i.

Numera är jag aktiv i Stadsnätsveteranerna, en liten förening för oss som tidigare jobbat med bredband och digitaliseringen av samhället.

Det är uppfriskande att få träffa gamla kollegor och tala om minnen. Vi träffas i anslutning till Svenska stadsnätsföreningens konferenser, men allt fler faller ifrån. Jag är idag 72 år och har gjort mitt arbetsliv. Nästan varje vecka får jag besked att någon i min åldersgrupp har lämnat oss och det känns numera naturligt efter flera pandemier och annat.

Med tanke på det så är det okej att inte alltid vara på G

jag har skrivit flera böcker där Sigtuna förekommer, en guidebok som även finns på engelska, som nu uppdateras: En vägvisare i Sigtuna.

Det byggdes aldrig någon järnväg till Sigtuna samt två olika romaner. Det oväntade i Sigtuna samt, Det förväntade i Sigtuna.

Nu planerar jag ytterligare en roman om Sigtuna, om politiska intriger och det vardagliga livet i en liten stad.

I februari bokade jag tid för att förnya mitt pass som går ut i oktober.

Tänk att vara ute i så god tid, trodde jag.

Jag fick en tid på pass-expeditionen idag fredag den 19 augusti.

När formaliteterna var avklarade meddelade pass -polisen att passet kommer att vara klart tidigast i november !

Varje morgon när jag vaknar börjar jag dagen med att läsa nyheter, kolla mina sociala flöden och läsa mail.

Oftast tar jag sedan ett bad i mitt spa-bad i trädgården, som är 38 grader. När temperaturen sjunkit till 37 kliver jag upp och åter frukost.

Försöker sedan få ihop ett blogginlägg” till cristermattsson.com” som jag hoppas att ni följer.

God morgon

Att ha tillgång till en trädgård är en lycka, att kunna följa årstider, njuta av det vackra och sköna och kunna skörda frukterna av odlingar.

Idag blockade jag in några doftande kaprifol och luktärter.

Lycka är att kunna njuta av trädgården, kunna vila och uppskatta.

Nu känns det som att valdebatt är det viktigaste för dagen. Vi matas med evinnerliga debatter om saker som är viktiga för politiker.

Vad är viktigast för resten av befolkningen?

Vilket samhälle vill vi leva i?

När jag lyssnar på debatterna lyssnar jag inte på vad de säger utan vilket intryck det ger.

Är det den här personen jag vill ge ansvar för mig och min familj. Kan den här personen leda oss i gott och ont, undvika kriser och ge bra förutsättningar när vi hotas av krig och sjukdom.

Jag vill bortse ifrån hur de är klädda och vilken frisyr de har. Verkar personen ärlig och trovärdig?

Kan jag överlåta min ekonomi, min hälsa och mina barns framtid till personen som talar just nu?

Jag börjar redan bli trött på alla floskler och galna uttalanden.

Sverige och svenskar tror ofta att de är världens centrum. Att de har svaret på det mesta och att deras kunskap är viktigast.

I Sverige bor ca 10 miljoner nänniskor ganska många är inflyttade av många skäl.

Inom Europa, som är vår kontinent finns ungefär 600 miljuoner människor. Är då dessa 10 i Sverige bättre ellert kunnigare än de övriga 590 miljoner i vår gemenskap. De har andra erfarenheter och kunskaper än vi har. Alla är lika viktiga och behövs lika mycket.

Snart finns bara minnen kvar.

Jag passade igår ett hus där jag bott i många år och där mina barn föddes. Kanske inte just i huset men under tiden vi bodde där. Så mycket minnen det finns.

Snart finns det bara minnen kvar.

Människor kommer och går en del spår syns länge, innan även de försvinner.

Vem skriver historia, de som haft makten eller de som skapat.

Vad händer när minnen försvinner. Jag har sett vänner där minnen bleknat.

Vad lämnar vi efter oss och vad vill vi lämna kvar.

Tänk så lätt det är att fördöma och hur svårt det är att förlåta.

Att klaga och kritisera är så lätt, men att ha överseende och förlåta är så svårt.

Många skulle uppskatta en ursäkt att höra någon säga; jag hade fel, förlåt mig.

I val-tider fälls många hårda ord, som kommer att ångras.

Jag vill höra mer vänliga saker, stöd och välvilja.