Nyligen sålde Bahrmans bod i Sigtuna en förstoring på canvas av ett av mina foton..

En snabb visit till Copenhagen/ Köpenhamn.

Så gjorde jag äntligen en tur utomlands, den egentligt riktiga första flygturen sedan pandemin började, frånsett några mindre resor inom Sverige med bil och 1 med tåg, så har jag varit mer eller mindre isolerad även om det inte var riktig karantän. Jag bara höll mig hemma., vilket inte är det sämsta alternativet, tänker på alla smittade som råkade värre ut.

Obligatorisk med lunch på Slottskällaren,

Copenhagen bjöd på ett strålande väder, sol och varmt, började i dimma som lättade och solen bröt igenom, på flyget liksom på flygplatsen var det obligatoriskt men munskydd på , I själva staden(byen) var det mer ovanligt att se någon med ansiktsmask, de jag såg antog jag var ovanligt rädda för att bli smittade eller något annat.

Vaccinmotståndarna demonstrerade utanför Nordenshus på Höjbroplads. De skapar motsatt motsatt effekt än vad de hoppas på tror jag.

Det vackra och varma vädret liksom att restriktionerna (förutom de på flyget) är borta nu och gjorde att folklivet var större än någonsin och folk myllrade i butiker liksom på uteserveringar .

Möjligen upplevde jag att människor verkade mer irriterade och lättkränkta än tidigare, undantaget den fantastiska restaurang som vi besökte på fredagskvällen, som tillagar kött inbakat i smör, de serverar även fisk och skaldjur, normalt brukar jag undvika restauranger i hotellen, men det är undantag i detta fall värt själva resan. Tillagningen säga vara tradition från Bornholm. CAPA är en restaurang där kött står i fokus och där du kan prova på det prisade SASHI-köttet.

Jag bodde på Palace hotell, ett anrikt hotell som behållit sina ursprungliga interiör. alldeles intill Rådhusplatsen och med utsikt över staden. Detta är stadens centrum och där börjar ströget, som egentligen heter , i varje fall delvis, Fredriksbergs …

Ströget slutar vid kungens Nytorg, där ett av de äldsta och bästa hotellen finns; Angleterre, sedan tar Nyhamn över med alla sina myllrande restauranger och barer. Det kändes lite trist att lämna solen och folklivet och ta Metron till flygplatsen igen och ta på ansiktsmasken som gjorde det svårt att andas normalt, jag fick svimningskänsla och kunde lyckligtvis ta av masken för att dricka.

Köpenhamn och Tivoli hoppas jag kunna återse snart igen, antingen till Halloween, Julmarknaden eller senast till våren.

om man har föresatt sig att skriva varje dag( nästan) så gäller det att inte komma av sig.

Jag har börjat att schemalägga mitt skrivande, jag skriver varje dag, ibland blir det bara en rad.

Vissa dagar blir det även en del bildredigering’

Ord och bilder är vad som håller mig vaken och sömnlös.

hej på följande länkar kan ni läsa om mina böcker:

Crister Mattsson skriver om järnvägens betydelse för det svenska samhället – Boktugg.se

Crister Mattsson tar med läsaren på en resa genom det forna Sverige – Boktugg.se

Sigtunas historia och nutid levandegörs i Crister Mattssons bok – Boktugg.se

Crister Mattsson delar med sig av kunskap och visioner om det digitala samhället – Boktugg.se

Crister Mattssons Sigtunadeckare utspelar sig bakom verklighetens politiska kulisser – Boktugg.se

Varför byggdes det aldrig någon järnväg till Sigtuna? – Boktugg.se

nu är hösten här, gula är löven innan de faller av, växterna på altanen är inställda i orangeriet, trädgårdsmöblerna undanstuvade och det mesta är förberett för vinter

Jag har skrivit allt för många böcker som läses av allt för få .

http://www.boktugg.se/forfattare/311582/mattsson-crister

Det finns några kvar att skriva, en om Sigtunas egentliga historia, en om mig själv och mitt liv.

Mest intressant av allt är det projekt som jag har påbörjat om Natascha Jusopov konstnär i världen, djurens beskyddare och som jag träffade när hon hade en atelje i Tällberg.

Jag är ingen konstnär, möjligen konstig anser en del. Jag har målat i akryl ett par saker, jag har gjort en hel del fotokonst som jag gärna visar upp och har haft en egen separat utställning i Sigtuna.

I nästan ett och ett halvt år har jag varit isolerad mitt hem (med mindre undantag för dagliga promenader)

En mer eller mindre självpåtagen isolering, tack Corona (covid).

Det är inte riktigt sant, i somras var jag på västkusten och innan dess på en utflykt till Vadstena.

Senaste tiden har jag gjort en del bilutflykter och även en tågresa till Hudiksvall.
Efter att jag fått min vaccindos, har jag nu börjat tänka på hur jag försiktigt skall börja återgå till ett normalt liv, så normalt det nu kan bli.

 Till en början var det ganska mysigt att i min ensamhet kunna fördriva dagen, alla trodde ju att detta skulle ta slut innan (förra)sommaren, efter ett tag började jag inse att det här kommer att ta tid, och nu började hemmet bli som ett fängelse.

Jag har inte inlåst av någon annan, bara mitt eget beslut att hålla mig i karantän, hemmet som jag redan kände väl och trivdes med börjar nu kännas som ett alltför snävt område. Jag hade inga fångvaktare, bara min önskan att inte bli sjuk. Efter en tidigare hjärnoperation trodde jag mig inte kunna överleva covid-intensivvård. Läste ju dagligen nyheter om hur många som dog på sjukhusen i corona/ covid.

Egentligen är jag inte rädd för att dö, bara för smärta och hjälplöshet.

Efter att ha passerat 70 så har jag egentligen gjort mitt, och haft ett rikt och intressant liv, men det borde avslutas trevligt och smärtfritt och stillsamt för att hinna ta farväl av släkt och vänner, inte behöva förnedras och plågas i en långsam kvävning på ett högteknologiskt sjukhus.

Vittnesmålen har varit många och alltför detaljerade detaljer för att jag skulle vilja hamna där.

Dagliga rapporter om smittläget gjorde framtiden allt svårare, men informationen innehöll också rapporter om vaccinens framgångar, och det kändes som att det kanske skulle kunna vara möjligt att så småningom kunna återgå till ett normalt liv, eller i varje fall något som liknar livet före Corona. Men det blir det troligen aldrig igen som det var förr.

 I mitt tidigare liv, arbetslivet så talade jag hela tiden, på möten på seminarier och konferenser, höll ofta presentationer och anförande, nu i isolering så blir det mer sällan några samtal. Telefonsamtalen som också är färre, blir allt längre som om man försöker hålla fast samtalet.  

 Min röst har förändrats jag har blivit hesare, kanske är jag otränad att tala och mina stämband har blivit förstörda.

I lördags besökte jag Tällberg och hotell Dalecarlia. Det blev ett trevligt besök som också gav mig inspiration och många idéer.

Tällberg har en intressant historia och är ett välbesökt turistmål. Det finns mycket att se i omgivningarna framför allt en pittoresk miljö som förvaltas väl av invånarna och de företag som finns på orten.

Första gången jag besökte Tällberg var det för att göra ett litet inslag som sedan visades i Tv4. Det var ett inslag som producerades av mig och som jag själv skrev. Det var då jag första gången träffade Natascha.

Andra gången åkte jag dit för t för att träffa Natascha Jusupov och tala med henne om hennes intressanta liv. Avsikten var nog att göra ett program om henne.

Nästa gång deltog jag i en välgörenhetstillställning som också sändes i Kanal 5. Det var en märklig tillställning där ramen var att företag deltog i en golftävling, där varje företag bildade ett lag som tävlade mot de andra företagen. Varje lag fick en kändis i sitt lag som naturligtvis gjorde tävlingen lite mer spännande. En del av de medverkande uppträdda på kvällen, bland annat Robert Wells. En hel del av de övriga deltagarna som Sven Tumba, gjorde också en del uppvisningar.

Jag har senare besökt Tällberg i olika sammanhang både för att övernatta privat och för att delta i olika konferenser. Den här helgen var den utflykt för att titta på ett hus som jag eventuellt ville köpa, vilket inte skedde. Däremot åt jag en verkligt god och vällagad middag på hotell Dalecarlia. På lördagen besökte min fru Dalecarlia Spa. Tällberg visade sig i ett strålande solsken som innebar att jag istället tog en promenad och besökte klockargården med alla små spännande hantverksbodar.

Jag fick många intressanta kontakter och idéer av besöket. Det kommer att hålla mig sysselsatt för lång tid. Bland annat kommer jag nu att skriva minst en bok till.

En bok om Tällberg och en om Natascha Jusupov.

Fortfarande saknas en hel del, framför allt medvetande om kommunernas roll och vad de borde och kan göra.

Fortfarande borde många kommuner och kommunala verksamheter uppdateras och agera efter en ny framtidsplan.

crister.m@telia.com

Egentligen har jag nog gjort mitt. Jag har haft flera framgångar och ett antal olika yrken. En del rätt så intressanta och uppmärksammade..

Jag har också skrivit ett antal böcker och borde vara nöjd med det, men jag har exakt två böcker kvar att skriva, den ena ganska given om Sigtunas egentliga historia, inte den vi känner till utan fragment som jag kommit över och som borde kunna bli en intressant berättelse.

Den andra boken som är oskriven handlar oväntat om mig själv.

Det är ju en berättelse som jag känner väl till, fortfarande. men risken finns att även jag kommer att glömma bort mig själv. Så tanken är att skriva medan jag minns.

Dessutom behöver jag ett projekt , som jag känner väl till, för att slippa för mycket research arbete. dessutom ett riktigt intressant ämne. kvalitén får väl andra bedöma om sådär ett och ett halvt år.

Så nu har jag exakt två böcker kvar att skriva.