Sigtuna och historien om Svea rike.

Om inte annat så fick jag en anledning att besöka en plats för att i lugn och ro med rätt omgivning kunna skriva en spännande berättelse.

Vad kan vara mer spännande bakgrund och en dramatisk miljö än Sveriges första stad, med flera kyrkoruiner och en miljö som innehåller massor av historia.

Hit kom jag resande en disig dag sent i oktober för att få rätt miljö och komma i stämning för mitt skrivprojekt.

Om jag hade vetat vad som väntade på mig hade jag nog tvekat. 

I oktober är det allt ofta grått och dystert, himlen ser ut som en blyertsteckning, alltså helt rätt förutsättning för att kunna skriva en spännande berättelse

Jag hade bestämt mig för att ta in på Sigtunastiftelsen. en kulturinstitution som dessutom har ett intressant forskningsbibliotek. Här har många författare bott för att skriva och det har gett en del intressanta resultat, vi får se om jag blir inspirerad.

 När jag svängde in i Sigtuna stad var dimmorna täta och bildade bakgrund med alla dramatiska och i mina ögon spännande byggnaderna jag passerade.

Sigtuna stiftelsen ligger högt uppe på en kulle och påminner om ett italienskt kloster eller ett mindre slott.

 Det lyste från några enstaka fönster i den svagt belysta byggnaden och hela anläggningen verkade vara i vila.

Efter att ha checkat in och fått min rumsnyckel gick jag till restaurangen som var glest befolkad men med en hemtrevlig miljö. En vällagad och smakfull middag med riktigt gott vin fick mig att slappna av och känna mig i rätt sinnesstämning för att starta mitt skrivprojekt.  Kände på mig att detta var helt rätt miljö för mig att skriva i och kanske om.

Den lilla baren låg alldeles intill restaurangen och det var här kaffet fanns.

Jag såg inte några andra gäster, men det var ju söndagskväll så jag antog att konferenser normalt inte pågår under helger och i varje fall inte startar på söndagar.

 Jag sjönk ned i en behagligt bekväm soffa intill baren och studerade väggarna.  Konsten hade en ton av frid. Hur det nu ser ut. Jag visste att det fanns en kyrklig bakgrund här men idag fungerar Stiftelsen både som hotell och som konferensanläggning.

Om jag vaknade i natt och ville ha kaffe eller the skulle jag vara tvungen att leta mig ned för trappan till denna då förmodligen helt nedsläckta och folktomma lokal.  Personalen går väl hem när restaurangen och receptionen stänger. Jag kanske blir helt ensam i hela byggnaden, vilken skrämmande tanke att behöva sova här.

Årstiden och min resa gjorde att jag kände mig trött och bestämde mig för att genast försöka sova, för att vara utvilad inför mitt skrivande. 

 Mitt i natten vaknade jag av ett piskande ljud, det lät som att någon slog mot ett fönster, jag vaknade till och kände mig orolig, tittade ut men såg naturligtvis ingenting i mörkret.

Allt jag såg var ett belyst torn med en klockstapel. Ljudet fortsatte men jag kunde inte se var det kom ifrån, kanske var det bara en gren som slog emot någonting.

Tankarna for omkring och jag tänkte på var jag befann mig.  Många kända författare hade bott här, kanske några hade bott och skrivit i just detta rum. Jag minns att jag läst om en författare som brukade banka i taket för att störa en person som hade förfört hade hans fru och som förmodligen fanns i rummet ovanför.

Men nu var jag troligen ensam i byggnaden natt.

Sömnen tog över och jag lyckades så småningom somna för att vakna lagom utvilad till frukost.

Frukosten serverades i samma lokal som jag ätit middag kvällen innan, men nu syntes det några fler personer i restaurangen.

Kanske någon av dem var en författare. Varför ville jag vara det, det är ju så utlämnande och blottar alla mina brister. Jag kommer inte från en akademisk bakgrund, jag blir ju direkt avslöjad. Vill egentligen bara berätta intressanta historier, inte analysera sönder vare sig mina eller andras berättelser. Jag ville skriva så att läsaren både kan ser och höra min berättelse.

Jag hade tidigare skrivit en del och visste att noggrann planering alltid är viktigt för att få en trovärdig historia. Miljön var tänkt att bli själva stommen i denna berättelse.

Egentligen skulle mitt skrivprojekt kunna handla om nästan vad som helst, som till exempel människor jag brukade möta. Jag vet att alla bär på sina hemligheter som skulle kunna vara grund för en spännande bok.

Men jag hade bestämt mig för att miljön skulle ha en viktig roll och i sig vara spännande i den här berättelsen.   

 Jag kände mig förväntansfull på mitt projekt och ville genast gå på upptäcktsfärd.

Efter att i receptionen ha fått en karta över Sigtuna gav jag mig ut. I dagsljus såg allt helt annorlunda ut, nu kanske lite varmare och vänligare än bara i gårdagskvällens dimmor och mörker.

Sigtuna stiftelsenbestår av flera byggnader som är sammanbyggda och går att nå genom gångar och via trappor.  Byggnaderna är uppförda i tegel med många olika delar och otaliga vinklar och vrår. Intill restaurangen och sällskapsrummen finns en rosenträdgård med en springbrunn. Här skulle det kunna ske ett mord.  Jag tänkte i bilder som om jag skulle göra en film, men nu skulle jag ju skriva en spännande berättelse.

 Stiftelsen är byggd på en kulle.

 Nu hade hösten anlänt och nästan alla träd hade fällt sina löv. Några envisa träd hade fortfarande ett fåtal gula löv kvar. Nedanför syntes Sigtunafjärden breda ut sin vattenspegel.

Bestämde mig för att ta en promenad genom den lilla mytiska staden innan jag skulle sätta igång med själva skrivandet. Intrycken skulle troligen kunna ge mig goda idéer[CM1] .

Sigtuna har haft flera storhetsperioder som alla har satt sina avtryck på staden och skapat denna historiska miljö.  Sigtunastiftelsen får väl representera nutiden och den senaste utvecklingsperioden med skolor och kursgårdar.

Jag gick vidare till Kungsgården som nu inte finns kvar men på platsen ligger idag ett museum.

 Jag ville se platsens själ, det som inte syns men som finns där under ytan

I Sigtuna föddes Sverige när en vikingakung blev kristen och byggde en kyrka som lär funnits på Sigtuna museums gård. Det borde vara en perfekt inramning till en spännande berättelse.  På gården finns en trappa som enligt arkeologerna slutar vid en mur som ingen riktigt vet vad den döljer.  Kanske döljer det sig en skatt från vikingatiden. Efter att ha talat en stund med museidamen, blev jag utrustad med en karta som visar alla runstenar och kyrkoruiner i Sigtuna. Några runstenar finns inmurade i de gamla medeltida kyrkoruiner som finns i staden.  Kyrkoruinerna borde vara en perfekt miljö för ett drama.

 Stora spöklika ruiner med kraxande kajor på murarna. Kanske min huvudperson flyr in i en ruin och blir infångad i ett låst utrymme.

 Det sägs ha funnits minst sju kyrkor i Sigtuna på medeltiden, tre av dem är idag bara synliga ruiner. Några är helt utplånade som den ryska kyrkan nedanför Klockbacken där den stora klockstapeln har ringt i flera hundra år och kallat befolkningen till kyrkan.  Stadens församlingskyrka heter fortfarande idag Mariakyrkan.  Förr var ihop byggd med klostret. De tidigare öppningarna syns fortfarande i fasaden. Lämningar efter klostret är tydliga.

Klostret stod för den andra av stadens storhetsperioder. Det var en viktig plats på medeltiden, med odlingar, utbildning och sjukhus.

När jag öppnade den tunga kyrkporten hördes orgelmusik och en skarp ljusstråle letade sig in genom ett fönster och träffade en stor väggmålning i helfigur som föreställer Ingegerd Olofs dotter.

Olof Skötkonungs dotter for till Ryssland för att gifta sig med fursten Jaroslav från Kiev, gick sedan i kloster och blev så småningom helgonförklarad. 

Som den heliga Anna har hon kommit tillbaka till Sigtuna, fast som målning. Tack vare henne kommer nu många ryssar till Sigtuna. Jag skulle kunna skriva in ryssarna i min berättelse eller Ingegerd/Anna och att hon visar sig för folk i staden när det är orostider.

Visserligen är staden liten och det finns så mycket att se om man är kulturhistoriskt intresserad.  Men det här får inte bli någon reseberättelse utan miljön skall bara vara en inramning till en spännande berättelse.  Jag tog strandpromenaden tillbaka för att skynda mig till mitt rum på Stiftelsen.

Nu ville jag bara komma igång för att kunna bli klar med mitt skrivande i tid. 

Undrar om det har skett några okända och ouppklarade mord här i stan, annat än sådant som hände för väldigt länge sedan.

Närheten till vattnet skapade flera förutsättningar. 

Dagarna är inte långa så här sent på hösten. Det mörknar tidigt.  Hamnen låg tyst och öde, bara någon enstaka båt fanns kvar i vattnet.

Dimmorna hade redan börjat lägga sig över sjön. Det var helt vindstilla. Tystnaden revs sönder av ett ganska taktfast, lite gnisslande ljud, troligen var det någon som rodde där ute i dimman. 

Plötsligt hördes ett dämpat skrik i dimman och sedan blev det alldeles tyst ….

---

Vad var det som hade hänt, jag rusade till hamnkontoret för att berätta vad jag hade hört.

Det satt några gubbar på en bänk utanför huset.  De skrattade lågmält och berättade att jag troligen hade hört Lasse, som alltid skulle vara sist att ta sig ett bad innan hans båt skulle tas upp.  På våren skedde det motsatta, han sjösatte sin båt, rodde ut i viken och hoppade i vattnet för att inviga båtsäsongen.

De här personerna är stadens ögon och ser och vet allt som sker, lite som guden Odens korpar som bevakade världen och satt på hans axlar och berättade vad de sett och hört.

Med tunga steg tog jag mig sakta uppför den långa backen till Stiftelsen. Sigtuna är i likhet med staden Rom byggda på flera kullar. Stiftelsen står för staden tredje utvecklingstid, med kursgårdar och skolor.

 När jag var nästan framme började kyrkklockorna att ringa. Klockstapeln i Sigtuna ligger högt uppe på ett berg, mellan Mariakyrkan och Sigtunastiftelsen, ljudet från klockorna hörs inte bara över hela staden utan även bort långt över sjön.

 Jag kan föreställa mig att det förr var en varningssignal när klockorna ringde. Som varnade för faror eller bara kallade folket till kyrkan. För några år sedan brann den flera hundra år gamla klockstapeln ned. Sigtunas invånare samlade ihop pengar och gjorde arbetsinsatser för att återskapa klockstapeln.

 Förr i tiden måste klockorna varit viktiga för att inte bara kalla folket till kyrkan utan också för att varna om någon fara väntade.

Den senaste utvecklingsperioden, kanske snarare avvecklingen skedde när staden införlivades med andra när liggande kommuner, som också fick bära namnet Sigtuna. Den stora kommunsammanslagningen skedde samtidigt sin Sverige skulle förändras och bygga sig ur det gamla och skapa ett nytt samhälle, med nya bostäder, miljonprogrammet och en ny storflygplats som hamnade nära Sigtuna, i varje fall inom den nya storkommunens gränser.

Jag hade bestämt mig för länge sedan, kanske egentligen lite för sent, först jobba på så gott det går, sedan gå i pension, då kan du ägna dig åt kulturen. En svår sjukdom med påföljande operation bromsade planerna något. Jag borde ha gått i pension redan tidigare men insåg nu att det är dags kroppen har sagt sitt, du börjar närma dig bäst före datum. Sluta medan du kan och var glad att du överlevde.   

 Det är mkt tankar som snurrar runt í huvudet, jag borde egentligen bara läsa, lyssna på andra och inte ens försöka skriva själv.

Och nog hade jag jobbat på, för mycket i flera olika perioder, ibland väldigt framgångsrikt, ibland med lite tur och ibland onödigt energisk. Jag hade haft flera olika karriärer och ändrat inriktning ungefär var tionde år. Ingen egentlig strategi, bara olika förändringar.  Varje förändring hade gett mig erfarenheter.  Varje ny inriktning har bildat en egen epok, med olika jobb och intressen.  Flera gånger har räknat ut mig själv och varje gång jag gjort det har jag i stället börjat en ny intressant fas i mitt liv. 

 Första gången jag upplevde detta var när jag skulle fylla 50, det vare då jag började jobba med bredband och upplevde en era som blev grundläggande för mig och, tror jag resten av hela samhället.  Nästa gång var när jag skulle fylla 60 och tänkte att nu får jag nog inte fler chanser. I stället inleddes ett långvarigt arbete med bredband och samhälle som innehöll, forskning eu- rådgivning och resor runt hela Europa. Ett oerhört givande arbete och många intressanta upplevelser.

Men nu är det nog på slutspurten och det enda jag kan vänta på är det oundvikliga slutet.

 [CM1]

 Hur uppstår egentligen en stad?

 Varför ger man sig på ett skrivprojekt i min ålder, 70 +, när man skulle kunna sitta stilla och läsa och möjligen oroa sig över allt elände som sker.

 Mitt skrivprojekt började ta form i varje fall i mitt huvud. Det skulle handla om staden Sigtuna, om hur staden uppstod och kanske en del historier kring staden. Det blir ingen klassiskt uppbyggd berättelse som följer regelboken, men hoppas att kunna få med en del mysterier och kanske mina personliga reflektioner.

 Ganska snart förstod jag att det anses att Sverige började med Sigtuna, alltså måste historien också handla om hur Sverige uppstod.

Så var börjar jag? Hur uppstår egentligen en stad? Och vad fanns här innan Sigtuna kom till. Det måste ha bott människor här innan dess Det finns ju fornminnen som här som är äldre än Vikingatiden.

Det verkar som att historieskrivarna hade bestämt sig för att gå direkt från vikingatid till kristendom och glömma bort allt annat. Det kanske jag skulle kunna skriva om.

Ibland uppstår en stad troligen av rena tillfälligheter eller också är noggrant planerad. Invånarna blir oftast totalt överraskade när de får reda på planerna. De naiva tjänstemännen, säger då att det är ju allmänt känt, det har ju varit utställt på kommunhuset, som är låst för allmänheten.

Invånarna förväntas oftast att själva ta reda på var utställningen är och då protestera. När de berörda invånarna får reda på planerna är det ofta för sent att klaga.

 Sigtuna är staden som blev ett land, det var nog här vårt Sverige uppstod, Sverige har ibland kallats för landet utanför, för att vi inte var indraget i andra världskriget.  Sigtuna är i stället tvärtom, landet uppstod inifrån en stad.

Jag blev mer och mer besatt av tanken att berätta stadens historia, inte den som vi kan läsa i historieböckerna utan min egen beskrivning baserad på olika källor och mina egna iakttagelser.

Hur får man ihop tusen år på några sidor i en bok?

Jag tänker göra det på mitt sätt, forska, läsa, iaktta och sammanfatta. Mina upplevelser, många kommer att invända, alla som bor i Sigtuna lär ju vara självpåtagna historiker och många böcker har redan skrivits om Sigtuna.

De flesta städer tror jag uppstod mer eller mindre av en slump. Vid en mötesplats uppstod något behov, eller en handelsplats.  En annan del av Sigtuna kommun uppstod utmed stambanan från Stockholm mot norr, här fanns ett gammalt skjutsställe alltså en plats med ett värdshus och där man kunde vila sig på långa resor, här byggdes en järnvägsstation och kring stationen växte ett samhälle fram främst under miljonprogrammet. Senare byggdes här den nya storflygplatsen vilket påskyndade expansionen av kommunen.  Det är märkligt att kommunikationen varit en så stark drivkraft.  Först med staden Sigtunas lokalisering utmed vattenvägarna för länge sedan, sedan vikingarna som ju byggde sitt samhälle på kommunikation. Medeltidens kristendom handlar ju också om kommunikation.  Märsta med järnvägsstation och nu senast med Arlanda flygplatsen som växer och blir en egen stad. Det är märkligt att kommunikationen alltid varit samhällets viktigaste drivkraft.

 För en tid sedan skrev jag en berättelse om Bergslagen som var industrialismensvagga i Sverige. Alla gruvor och bruk som byggde Sverige krävde järnväg för att frakta råvaror till hamnar och nödvändigheter tillbaka till de olika platserna därför byggdes det kanaler och järnvägar      

Många städer uppstod ur en försvarsanläggning som växte till en stad. På en del platser var det en gård som växte till ett samhälle som till slut blev en stad. Några naturtillgångar blev till bruk och industrier som krävde folk och anläggningar som expanderade till ett samhälle.  Själva begreppet stad är ju bara en etikett på en plats, ursprungligen för att staden fick rättigheter som bara tillhör en stad.

 Några få platser började som stad, med det blev nästan ingenting.

Järle är en sådan, den var tänkt som centrum för Bergslagen som bar tänkt som grunden för Sveriges framtid, men ingenting hände ingen flyttade dit, fortfarande idag har man kvar sin stadsrättighet men där bor bara ca 10 personer.

 Få städer har uppstått ur ett paradigmskifte, alltså byte av samhällssystem. Sigtuna är troligen ett av dessa. Eftersom jag inte levde för tusen år sedan är en del av mina påståenden rena gissningar. Dokumentationen från den tiden är också bristfällig och troligen förvanskad av olika skäl.

Det man förknippar med Sigtuna, småskalighet, gamla kyrkoruiner och låga träbyggnader från 17- och 1800-talet finns i staden Sigtuna, som ser ungefär likadan ut som den gjort i över 1000 år.

Ordet Sigtuna kan ha uppstått av olika skäl, antingen en förvanskning av ett gammalt keltiskt namn som egentligen betyder inhägnad Segodunum eller ur namnet Sigges tun, där tun står för plats och Sigge var ett namn.

Det omtalas i äldre skrifter en Sigge som kom invandrande ifrån Söder, lärde sig om asadyrkan och antog namnet Oden. Han slog sig ned i det forna Sigtuna alltså den Kungsgård som ligger på platsen som idag heter Signhildsberg och anses vara föregångare till dagens Sigtuna.

Haborslättt och Signhildsberg

Sägnen om Habor och Signhild kan ha utspelats på fornsigtuna.

En isländsk saga berättar om Signhild som frivilligt gick i döden efter att hennes älskade Habor avrättats inför hennes ögon. De två hade för länge sedan lovat varandra trohet intill döden, men Signhilds far hade förbjudit äktenskap eftersom de två släkterna låg i blodsfejd med varandra sedan Habor i en strid dödat två bröder till Signhild. Habor hade vid det här tillfället klätt ut sig till sköldmö, det vill säga en kvinnlig krigare, och besökt sin älskade i hennes jungfrubur. Tilltaget avslöjades och när fadern med sina män störtade in hann Habor inte få tag på sin brynja och sitt vapen. Han övermannades och dömdes till döden genom hängning, vilket enligt flera svenska berättelser från 1500-talet ägde rum på andra sidan vattnet sett från Signhildsberg på en plats som fortfarande kallas för Haborslätt.

Signhilds och Habors öde är en forntida Romeo och Julia historia. Känd redan i den äldsta samlingen av isländska dikter, den så kallade Gamla Eddan. Under den följande medeltiden levde berättelsen kvar och blev en folkvisa med sammanlagt 62 verser, den längsta i den första stora inventeringen av folkvisor som gjordes i början av 1800-talet. Några årtionden senare fanns den utförligt återgiven i den berömda serien Berättelser ur svenska historien, där våra konstnärer fick sina motiv till det svenska historiemåleriet. En tavla om Habors och Signhilds död finns på Nationalmuseet.

En galge restes. Medan drottningen gav Habor en dryck att stilla sin törst med diktade hon en nidvisa om honom. På känt vikingamanér svarade Habor med ett skaldestycke medan han lyfte bägaren som erbjudits honom på livets sista dag: – En sista skål vill jag frejdigt smaka, dödens horn med samma hand jag tar, som till Hel skickade dina tvenne söner. Utan hämnd ska jag dock ej hädan fara, dådlös ej till dödens skuggor vandra. På så vis hånade han henne och kastade dryckeshornet i huvudet på henne så att mjödet rann i strömmar över hennes ansikte. Det han menade med talet om en sista hämnd var hans visshet om att även hennes dotter skulle komma att dö, när han avrättades. Habor fördes ut till galgbacken. Nu kommer den episod som man kanske mest tänker på och som tydligt kan ses på Nationalmuseets målning (1861). För att pröva sin fästmös trohet bad han bödelsdrängarna att först hänga upp hans kappa. Det skulle glädja honom, sa han, att se hur hans förestående död skulle ta sig ut. Kappan åkte upp i galgen och i jungfruburen trodde man att Habor var död. Signhild och tärnorna satte eld på huset och omkom i lågorna. Då Habor såg flammorna stiga mot skyn sa han att han kände större glädje över sin älskades trohet än sorg över sin egen död och han utropade: 49 – Grip mig nu svenner, och häv mig hastigt upp i galgen. Glad jag med fröjdefull håg följer i döden min brud. Eld ser jag blossa ur jungfruburen. Trofast min älskade mindes den ed vi svor. Jag tager med glädje emot den skål som skänkes mig: ty så stark är kärleksmakt att inte ens döden förmår bryta dess band och slita de älskande ur varandras famn.

Att just Signhildsberg anses vara platsen för sagan om Habor och Signhild levde kvar ända fram till slutet av 1600-talet. Det fanns väl synliga stenrester av murar, torn och borggård på platsen. Signhild var en prinsessa och hon måste ha bott i en kungaborg ansåg man, och det här var den enda av de utpekade platserna som hade borgliknande ruiner. Den hette också sedan 1100-talet Fornsigtuna och var kungsgård ännu på 1300-talet.

Ur historisk beskrivning ursprung okänt.

Sigtuna var inget utpräglat handelscentrum. Det var däremot Birka. Sigtuna hade inte bara en utan många kyrkor. Här bosatte sig kungen Olof Ericsson (Skötkonungen) med pappan Eric Segersäll. De lyckades förena Goter och Svear till att bild Svea Rike. Sigtuna blev då Sveriges första stad.

En viss handel förkom nog också. Det var många besök från andra länder. Vikingarna här gjorde långa resor och bytte varor. Kung Olof skapade också Svea Rikes första mynt som senare användes vid handel med andra länder.

En kort och komprimerad beskrivning av Sigtuna stad och dess roll i Vikingatiden.

Sigtuna var inget utpräglat handelscentrum. Det var däremot Birka. Sigtuna hade inte bara en utan många kyrkor. Här bosatte sig kungen Olof Ericsson (Skötkonungen) med pappan Eric Segersäll. De lyckades förena Goter och Svear till att bild Svea Rike. Sigtuna blev då Sveriges första stad.

En viss handel förkom nog också. Det var många besök från andra länder. Vikingarna här gjorde långa resor och bytte varor. Kung Olof (Myntkonungen) skapade också Svea Rikes första mynt som senare användes vid handel med andra länder.

En kort och komprimerad beskrivning av Sigtuna stad och dess roll i Vikingatiden

Det finns en enighet bland dem som forskat om Sigtunas kyrkoruiner att

1. är det gäller Sankt Per bara en stark kungamakt och fredstid kan ha mobiliserat resurser i spannet 1080-1100 för att sätta igång Sankt Perbygget.

2. Detta pekar på att kungen hette Inge d.ä. och hans ställning bekräftas av att t.o.m. påven i Rom ville ha brevkontakt med honom.

3. Sankt Pers bygget pekar också på att i ett skede var kyrkan ämnad att bli biskopskyrka och Sigtuna finns uppräknat som en av flera svenska kyrkliga stift i ett dokument kallat Florensdokumentet från 1120-talet.

4. Sveriges första ärkebiskop hette Stefan och var munk i Alvastra innan han installerades som ärkebiskop i Gamla Uppsala 1164. Att det blev Gamla Uppsala istället för Sigtuna tror forskarna berodde på den djupa symboliken i just den plasten som centrum för den förkristna germanska religionen(hedendomen) Nu var den slutligen utrotad i svearna och götarnas land och detta skulle manifesteras med ett mäktigt kyrkobygge på den gamla kultplatsen. Sankt Pers kyrka blev i stället huvudkyrka för domprosten i det sydliga av de uppländska folklanden nämligen Attundaland (därav detta Attunda tingshus och Attunda brandförsvar). En sådan domprost hette Gaufred. Gaufred skickas av sin ärkebiskop Olof Basatömer i början av 1220-talet på en mission till Rom för att sondera möjligheten att att grunda ett dominikankloster i Sigtuna. Detta dröjde till år 1237 innan det kunde komma igång och då hade Olof Basatömer dött och i stället hette ärkebiskopen Jarler. Han påstås själv ha tillhört dominikanorden. Han ligger även begravt i Mariakyrkans kor under en nisch till vänster

 5. Sankt Olof där råder olika uppfattningar, men en uppfattning som jag lutar åt är att arkitekturen liknar den som benediktinerorden tillämpade och att den även byggde en kyrka i Sigtuna under 1100-talet.

Sankt Lars är ett olöst mysterium men även den har nog tillkommit under samma tid och påstås ha var stadsbornas egen kyrka.

6. Sankt Nikolai kyrka i Klockbackens sluttning mot Prästgatan tillskrivs ha tillhört ryska handelsmän från handelsrepubliken i Novogorod som drev handel med oss på 1100-talet. Den var bygd i sandsten och var ännu på 1600-talet en ruin Kallades då för “den gamble ryska kyrkan.” Sigtuna var hur som helst att räkna med på 11-1200-talet annars hade inte en muslimska lärd geograf och hovpoet vid det sicilianska hovet i Palermo omkr, 1150 ritat en karta över den dåtida kända världen på vilken Sigtuna som enda stad i Sveariket finns markerad.

Enligt Fred Blomberg en känd nedtecknare av Sigtunafakta :

Man vandrade till fots om man var fattig. De bättre ställda red. Häst och vagn blev faktiskt inte vanligt förekommande i samhällseliten förrän på 1600-talet. Alltså bara kungliga personer och sådana som tillhörde högadeln som t.ex. Magnus Gabriel del la Gardie på Venngarn som levde mellan 1622 och dog på Venngarn 1686 vid 64 års ålder. Vägarna var urusla och förenat med stora påfrestningar för resenärerna. Det är därför det engelska ordet för resa travel kommer från det franska ordet för att arbeta travaller. Människor reste bara om det var oundgängligen nödvändigt t.ex. för arbete eller handel eller det obligatoriska kyrkobesöket på söndagen. På 1100-talet vandrade eller red man. Härbärgen fanns i klostren. T.ex. Sigtuna svartbrödrakloster(dominikanerna) hade ett hospis alltså gäststuga därav ordet hospital, hospibility.

backstuga d.v.s. det finns ingen odlingsbar mark runt stugan och innehavaren har inte rätt att utnyttja marken.

 Hur ordnar man växeln när det bara finns en myntsort? Hos vikingatidens mynt, både i Tyskland, England och i Skandinavien, fanns bara en enhet – penningen. Alla mynt var penningar och varje mynt var en penning. Inte två och inte en halv, utan en penning kort och gott.

Då är det inte så lätt att få växel tillbaka, eller hur? Inte om ett ekorrskinn skulle kosta en kvarts penning i alla fall.

I Skandinavien var man dock rätt så fiffiga. Här räknade man ändå inte pengarna i någon större utsträckning utan vägde hellre mynten som vilket silver som helst. Då var det ju lätt att ordna växelpengarna genom att helt enkelt dela på slantarna.

Mynt är jätteviktiga hjälpmedel vid arkeologisk datering. En bra sak med medeltida mynt är att vi har god kunskap om vilka perioder olika typer tillverkades. Ibland kunde perioderna vara jättekorta, bara 5–10 år, innan det gjordes nya utgåvor. Då kunde de gamla slantarna bli

Det här lilla myntet är präglat i Deventer i nuvarande Holland under den tysk-romerske kejsaren Henrik II, någon gång mellan 1014 och 1024. Det hittades i en liten klump halvsmälta silverbitar. Tydligen var det meningen att smältas ned av en silversmed i Sigtuna på 1040-talet. Men smeden kom nog av sig, för myntet har vi kvar.

Svensk myntning började i Sigtuna under Olof Skötkonungs regering 994 – 1022. Hans myntning i Sigtuna består av en äldre grupp med läsliga inskrifter ca 995 – 1000 samt en grupp med förvirrade, oläsliga inskrifter ca 1000 – 1022. Valören var 1 penning, men vikterna varierande mellan 1 – 2 g. Alla mynt präglades i silver Förebilderna för Olofs mynt hämtades från Æthelred II:s (978 – 1016) myntning i England. Det var naturligt eftersom de ansvariga myntmästarna hämtades från Enland. Engelska mynt är också mycket vanliga i svenska fynd från denna tid.