Det verkar som att livet kan börja återgå till en mer normal situation efter att vaccineringen börjat komma igång på allvar. Några tappra personer har sett till att livet hela tiden har kunnat fungera.

Många i min närhet som varit mer eller mindre nedstängda börjar vakna till och försöka återgå . Livet kommer dock aldrig att kunna bli som tidigare, några är borta andra märkta för livet.

Själv sitter jag och försöker skriva ännu en bok som troligen kommer att bli okänd förbi de flesta. Min senaste bok handlade om järnvägens betydelse för utvecklingen i Sverige. Nu skall jag försöka beskriva Sveriges födelse i staden Sigtuna:

 Längst ute i regionen, i ett av landets hörn som ibland kallas Mälardalen ligger en liten bortglömd stad. Den är kanske betydelselös för många, men är egentligen Sveriges viktigaste stad.  Grundad för över tusen år sedan därefter bortglömd och utan utveckling.

På lagom avstånd finns en flygplats som ständigt utvecklas.  Vad som gör vår stad så spännande är att den fått växa till sig i olika episoder som alla har gjort sina avtryck.

Minst tre gånger under stadens tusen år har olika människor förändrat livet för alla i landet, men väldigt lite hände så staden som har långsamt fått utvecklas i fred i sitt lilla hörn av landet. Detta var invånarna i landet omedvetna om, medan de tillbringade tiden i den meningslöshet som ibland kallas civilisation.  

 Vad kan vara mer spännande bakgrund och en dramatisk miljö än Sveriges första stad, med flera kyrkoruiner och en miljö som innehåller massor av historia.