När jag växte upp på sextiotalet var först i början USA, amerikanerna, det stora idealet.

Allt och alla skulle vara som USA. Stort och vräkigt var ett ideal, bilarna skulle vara stora med långa fenor och mycket krom. Hollywood spred idealet över världen. TV slog igenom som vår lägereld som vi samlades runt på kvällarna, särskilt på lördagar, vi såg den amerikanska drömmen, och skrattade åt med familjen Flinta, fick lite macho Vilda västern med Bröderna Cartwright, kvällarna avslutades med rättvisans Perry Mason som löste spännande deckar-historier. Musiken vi lyssnade på var välartat och smörande. Frank Sinatra , Perry Como och Elvis.

I skolan skulle vi lära oss allt i kortklippta frisyrer och putsade skor, bara fikusar hade mocka-skor. Kläderna var prydliga, hela och rena. På skoldanserna skulle man bjuda upp och dansa slow-fox. Vi förväntades göra lumpen och veta hut. Där fick vi veta att USA var de goda och resten av världen antingen dåliga eller dumma. Lyd order och se upp till överheten. Samma saker som lärdes ut av skolan och prästerna. Tig och lyd. Vad skall folk säga sa min mor om jag avvek från idealet.

Någonting oväntat hände på sextiotalet, i olika vågor förändrades idealen. Jag tror att det började i mitten på sextiotalet men slog igenom fullt ut i slutet först i slutet.

Jag vet egentligen inter vad som utlöste det hela, om det var rasmotsättningar, kriget ( Vietnam), atombomben eller om många saker skedde samtidigt.

Det kom en ny sorts kultur, konst, och musik förändrades och världen blev sig inte lik.

Demonstrationer mot USA, det var ju otänkbart , de var ju vår garanti mot de onda i öst.

Jag tror att det var i England det började pyra för att starta en världsomfattande förändring. Flera saker skedde samtidigt, men musiken var bärare och genomsyrade allt. Några band, det hette inte längre orkestrar, började lyssna på Blues ( det hade tidigare kallats för negermusik). Kläderna inspirerades av Orienten, ungdomar fick längre hår och kläderna var vilda. När jag skulle göra lumpen fick vi veta att de inte längre kunde tvinga oss att klippa håret men de behövde inte ge oss ledigt utan kunde tvångskommendera. Demonstrationer mot USA slogs ned i hela Europa, folk fängslades för att de var emot kriget, apartheid och allt som USA stod för. Det blev den tändande gnistan. Nu var USA skurkar. Amerikanarna de onda och allt var deras fel.

Mitt i detta genomgick jag en pubertet, jag blev förvirrad, allt jag hade lärt mig var fel, nu skulle vi ifrågasätta , inte lyda. Makten, lärare, präster, poliser och militärer hade länge övertaget, men de kunde inte stå emot. Det blev till en revolution, Jag vågar påstå att Beatles var en utlösande faktor. De tände den eld som slukade allt, inte bara musik utan hela kulturen förändrades.

“We were old enough to kill but not for voting”