Efter att ha tillbringat en natt på Ängsö så vaknar jag till omväxlande väder.

En lång morgon-promenad fick mig att se med nya sinnen.

Tankarna handlar om alltings förgänglighet, naturen förändras hela tiden inte bara med års- tiderna utan också med decennier. Gamla upptrampade stigar växer igen och vägar får nytt utseende. Träd faller och nya växter får livsrum.

Människan förändrar också naturen, nya ängar blir åkrar och åter till betesmark, gamla stängsel byts ut till nya när fåren lämnar och ger plats åt kor och hästar.

Jag ser gamla stenrösen som en gång varit husgrunder, och den plats där hela byn tvattade sina kläder har en ny brygga som redan börjat rasa, förmodligen dåligt byggd och förvaltningen prioriterar mer lönsamma insatser.

Bara stora stenblock ser likadana ut sedan senaste istiden. Förmodligen är några växter hitflyttade av människor och kommer att försvinna med människorna.

Nu kan vi bara minnas tider som har flytt och se de spår som fortfarande finns kvar.

Miljö består också av kulturbyggnader. Naturreservat bör också innehålla en plan över vilka byggnader som skall bevaras och vilka som kan tillåtas att försvinna. Vi människor försvinner, det är oundvikligt, vi kan se vilka som bodde här förr när vi besöker kyrkogårdarna och läser namnen och ofta var de bodde. Den levande historien hur de bodde och levde behöver också vårdas