För ungefär 100 år sedan kom spanska sjukan, var en ovanligt svår och dödlig form av influensa som spreds över hela världen i slutet av och strax efter första världskriget. Dess ursprung är okänt. De flesta dödsoffren var unga vuxna, vilka i övrigt var vid god hälsa. I normala influensaepidemier är det i stället barn, gamla och personer med
försvagat immunförsvar som drabbas hårdast.

Pandemin varade mellan mars 1918 och juni 1920 och
nådde såväl Arktis som avlägsna öar i Stilla havet. Mellan50 och 100 miljoner människor dog, vilket gör spanskasjukan till den pandemi som skördat flest liv i mänsklighetens historia på så kort tid. Antalet döda motsvarar3–6 procent av världsbefolkningen, som då bestod av 1,6miljarder människor.

Uppskattningsvis infekterades 500 miljoner, vilket motsvarade ungefär en tredjedel av alla människor.

Den globala dödligheten är inte känd men uppskattas till mellan 10 och 20 procent av dem som blev infekterade. Av dem som fick diagnosen dog minst 2,5 procent, vilket
kan jämföras med mer normala influensaepidemier, där
högst 0,1 procent dör.
1918–1919 dog över 27000 i Sverige. Under 1919 och1920 års epidemier avled ytterligare 10000.

Det anses som att resande var en orsak till att spanska sjukan spreds över världen