För många har skolan nu börjat med en ny spännande termin.

Igår syntes i Sigtuna massor av unga personer i nya skoluniformer och förväntansfulla inför allt det nya. I Sigtuna har man skoluniform vissa dagar, ordning och reda och snyggt och prydligt, i varje fall i vissa skolor. och passar inte det så får man söka sig någon annanstans.

Jag räknar inte längre in året i terminer, har inte några barn i skola, men några grannar har ivriga skolbarn som glädjer alla i grannskapet. Det känns ändå som en nystart efter en jobbig vinter med pandemi nedstängningar och restriktioner. Känns lite som en omstart nu.

Igår kväll träffades vi i bokcirkeln på Sigtuna stiftelsen och pratade böcker, verkligen rätt inramning för sådana samtal. Tänk så olika man kan uppfatta en bok. Här satt vi i en ring och diskuterade vad författaren egentligen menade med boken. Det är lätt att vara kritiskt, svårare att vara konstruktiv.

Jag skall medverka på Sigtunakulturgård under helgen och ställa ut några foton och föreläsa om min senaste bok: Det byggdes aldrig någon järnväg till Sigtuna, Det skall bli trevligt att få vara med.

Skrivande är sällan lönsamt, även om min guidebok om Sigtuna säljer förvånadsvärt bra.

Saknar en riktig intresseförening för skrivande personer. Det finns ett Svenskt författarförbund, men de verkar mest dela ut stöd till sig själva och släpper inte in nya medlemmar som inte har ett stort förlag som stöd. De borde ha som devis; enbart för inbördes beundran.

Just nu har jag två olika skrivprojekt på G, undrar om jag någonsin blir klar och om jag egentligen vill bli färdig. För mig är skrivandet terapi och ett sätt att hålla tristessen borta.

Får fortfarande förfrågningar att berätta om mitt tidigare arbete på ett forskningsinstitut som rådgivare, och skall under september medverka i en internationell pod och tala om fiber och samhällsutveckling.