Jag hade checkat ut från arbetslivet och skulle nu kunna ägna mig år mina intressen, skriva, fotografera och peta lite i min trädgård.

 Jag hade bestämt mig för länge sedan, kanske egentligen lite för sent, först jobba på, sedan gå i pension, då kan du ägna dig åt kultur.

 Det är mkt tankar som snurrar runt í huvudet, jag borde egentligen bara läsa, lyssna på andra och inte ens försöka skriva själv.

Och nog hade jag jobbat på, för mycket i flera olika perioder, ibland väldigt framgångsrikt, ibland med lite tur och ibland onödigt energisk. Jag hade haft flera olika karriärer och ändrat inriktning ungefär var tionde år. Ingen egentlig strategi, bara olika förändringar.  Varje förändring hade gett mig erfarenheter.  Varje ny inriktning har bildat en egen epok, med olika jobb och intressen.  Flera gånger har räknat ut mig själv och varje gång jag gjort det har jag i stället börjat en ny intressant fas i mitt liv.  

Men nu är det nog på slutspurten och det enda jag kan vänta på är det oundvikliga slutet.

Den här tiden mellan 70+ och evigheten är nog den värsta, någon ny epok lär inte dyka upp troligen får jag dämpa mig lugna ned tempot och finna mig i lugnet. kanske skriva lite någon bok. Ta några nya foton, kanske måla lite .

Men jag bär på en ny bok, det gäller bara att få ned den i datorn, historien finns där, nu börjar det mödosamma som liknar rent arbete, att strukturera och sortera alla lösa trådar.