Det enda vi vet säkert är att allt förändras hela tiden, inget varar oförändrat, inser vi det och tar till oss den kunskapen?

Varför försöker vi bli bäst i det nuvarande istället för att försöka vara förändringsbenägen.

Vi upprepar egna och andras dumheter istället för att förändras, och bejakar gamla erfarenheter.

Varje dag är ett nytt liv, och avslut av något. Tänk att varje dag få börja något nytt, skriva en ny sida, skapa en ny bild eller bara tänka nytt,

just idag den 9 mars ser det ut som att vintern är på väg bort och en ny värld kommer att långsamt skapas ur den ännu frusna marken. Några försiktiga vårblommor kikat ängsligt fram bland gamla löv som ännu täcker marken, det syns små knippar på buskar och träd, jorden förbereder sig på en ny tid. isen som nyss låg tjock på sjön har försvunnit, nya ljud hörs ifrån skogen på andra sidan sjön, fåglar lockar med spännande ljud, dom tidiga, ännu tveksamma, är vintern verkligen över, vågar vi visa oss snart.

förr fiskade jag ofta, så ofta jag kunde, jag växte upp med ett stort fiskeintresse, och fiskade alltid, på olika sätt och på olika ställen, i havet i sjöar och åar, alltid lika intresserad och läste allt om fiske ,metoder, framgångar och redskap.

Det kom några år med för mycket arbete, annat behövde uppmärksamhet, olika liv trängde bort fisket. ibland får jag möjlighet att fiska, läsa av vattnet, möjligheterna och förutsättningarna och någon gång, lyckan att fånga något. Nu är det mest minnen.

Nattgammal is på fjärden, såg tre svanar flyga mot soluppgången, verkar bli en solig och vacker dag, livet återvänder långsamt med hopp, igår såg jag en mink, solbada på brygga och började försiktigt vårpyssla i trädgården. Kanske borde fira med massipantåta på altanen.

Jag minns förra våren tydligt, särskilt vårblommorna, sommaren kom sedan med ovanligt mycket blomning. Jag gjorde också en resa till och på medelhavet, en resa som slutade besvärligt.

Men våren började fint med de tidiga vårblommorna.

De viktigaste vårblommorna , och naturligtvis den kanske tidigaste och därmed viktigaste .

Är det månens dag , eller är det bara en ny vecka med samma rutiner som den förra, eller brist på nya upplevelser. Borde skriva en ny bok nu , om allting och ingenting.

Det blir säkert både intressant och spännande, men vem vill läsa den, jag vill skriva för att få en meningsfull sysselsättning och säkert irritera några som förtjänar det. Maktfullkomliga är de som styr och bestämmer och glömmer bort. medborgarna som är enda anledningen till att de har valts.

Hoppas att brödet smakar stod det på påsen, det hoppas jag också, annars väljer jag något annat nästa gång, Om jag kan.

God morgon och göd frukost njut av en ny vecka, nästa vecka kan bli helt annorlunda då börjar vi med en onsdag bara för att irritera alla.

Förr vilodagen, efter veckans slit, min bohuslänska farmor ansåg att man då skall gå i kyrkan och få ett gudsord. Jag nöjer mig med att läsa söndagstidningens dödsannonser, denna vecka två personer från min hemstad, Sigtuna. En person i grannskapet, en f,d biskop, välkänd av många, som också jag träffat några gånger, senast var när han lyssnade på ett föredrag jag höll .

Nu börjar det synas att våren är på G, och att vintern är i upplösning. Enstaka vikar har is, annars ser det fritt ut, en stor vassrugge flöt förbi och en sjöfågel syns vid vasskantenen, en galande spillkråka hörs från skogen och längtan efter som och värme är stor nu.

För säkerhets skull har jag ställt ut en stol på altanen, det är nära nu.

Välkommen våren, när du anländer.

Det går vidare, med eller utan alla som medverkat. Blir lite sorgsen när vänner går bort, blir lycklig när nya föds, jobbigt när någon försvinner, glad när någon ny tillkommer i kretsen. Kretsarna förändras också vänner och släkter förändras, man oroas lite att våra cirklar skall rubbas och förändras. Olyckor pandemier, katastrofer och elände och hot får stort utrymme. Lycka och glädje försöker vi fira så ofta vi kan. Lätt att känna sig melankolisk när något inte känns bra, Livet blir överraskande när oväntad glädje syns. Lätt att plåga sig själv med sorger, svårare att glädjas över de inte uppstår. Så fint att inget tråkigt hände, att glädjas över att inte behöva sörja. Undrar om man kan lagra välbehag och ta fram när det saknas.

Den 3 mars 2024.

såg i går en film en dokumentär berättelse om en man som som blev gammal och hur han tappade intresset när han slutade sitt arbete. Hans son som är ovanligt företagsam tog med sin sin far och en vän på den sista resan för att återuppleva pappans stora livsintressen , den årliga resan till Frankrike.

Vi fick följa en sons omsorg och en faders sorg när livet närmar sig sitt slut. En film om vänskap och att vi borde spara våra stora intressen och minnas det på ett vördsamt sätt. Filip och Fredriks ”Den sista resan” får tårar att rinna hos alla.

Fick idag uppleva en utställning i ett förortsområde med betoning på konst och historia, intressant för mig som för många år sedan gjorde en utredning om detta bostadsområde, då i kris, har det blivit bättre nu?

Vet inte, ett hastigt besök gör mig betänksam. Ett typiskt miljonprograms område, med tydliga symtom på att vara utsatt för omständigheter.

Min utredning från förr visade på att problemet då var dålig skötsel, är det bättre idag ?

Finns många historier att berätta, det finns också en del som inte skall talas om.

Jag har sett många problembostads områden, men få fungerande lösningar.

Problematiken är inte områdena, utan dålig skötsel.

Lycka till Valsta, må dina historier berättas och må alla ta intryck av det.