När man inte förväntar det eller ens anar något så stöttar himlen ned, inte helt utan krackelerar lite småbitar och sedan hela större bitar, men nog har himlen ramlat ned.

Allt började i Italien. En vår-resa med båt runt västra Medelhavet låter trevligt och ger försmak av sommaren.

Hem i feberyra och lunginflammation,efterföljande röntgen visade saker som inte bör förekomma, mer röntgen kallelse till experter förebud om ytterligare tester och analyser, förmodligen väntar kirurgiskt ingripande.

Oro, ångest och osäkerheten tar över.

Sommarglädjen övergår i sommar- oro, alla lediga stunder blir otrevliga.

Också en påminnelse om att livet inte varar för evigt, det tar slut, alla är lika oväntade.

Just idag känns Sigtuna som bäst, en vacker sommardag ganska varmt ingen vind, inget onödigt ståhej.

Bara en slö och sömnig sommarstad, Turister som strövar och ett långsamt tempo. Ännu har inte middagshettan bedövat besökare eller invånare.

Att livet är ljust och trevligt beror mycket på omständigheterna, först och främst naturligtvis om man är frisk och mår bra. Små störningar kan ödelägga allt

Kallt och blåsigt, en ful tröja eller obehaglig värk stör mer än vad som kan uppvägas av sol och värme och vänlighet. Tänk så lite det behövs för att rubba oss och göra livet svårt.

Idag är jag glad för att sommaren är här äntligen, så trots krig och katastrofer och gammalt förtret känner jag mig rätt nöjd.

Nyligen har jag påbörjat ett ytt projekt som troligen blir något bland de sista jag medverkar i.

Jag är inte deppig men inser att tiden börjar rinna ut. Jag har gjort mitt, haft framgångar och motgångar och även upplevt sorger och glädje. Man kan inte begära mer, jag har sett döden och har upplevt liv födas.

Många får inte uppleva allt jag har varit med om. Jag kan vara nöjd med livet även om jag gärna är med en stund till.

Varför skriver jag detta nu?

En god vän talade häromdagen om förnöjsamhet, ett ord min farmor ofta använde, och jag vill verkligen inte vara missnöjd eller grinig. Bara nöjd.

Även i de värsta situationer måste man inse att det förmodligen  kunde ha varit betydligt värre.

Själv klart finns det saker jag velat göra men inte lyckats med. Saker jag förlorat och bedömningar som blivit fel.

Jag har levt i drygt 70 år, kan teoretiskt bli några till.

Jag har några oskrivna böcker och några bilder som inte är klara.

Hoppas att vi ses

Vi längtar tillbaks till en tid vi förstod, när vi kunde tro på framtiden. Våra föräldrar gav oss vägledning och politikerna ingav trygghet.

Nu är allting osäkert, vi vet inte vad vi skall tro. Det enda som är säkert är att allting är förändrat.Vem kan vi lita på. Våra kända partier innehåller rasister, fascister, och all tidigare trygghet har ersatts av skurkar.

Alltså månaden juni, inte någon eller så, den här tiden är ljuvlig, värme, grönska och livet känns som bäst.

Även om vi vet att det finns de som lider, på ett sätt som vi inte kan beskrivas, även i jämförelse med mörka och kalla dagar.

Vissa dagar vägrar jag att inse att döden och plågor lurar bakom hörnet. Men när man inser att det finns falska, giriga och dumma människor även i vår närhet då inser vi alla att det kan bli värre.

Men normalt sett är det inte så, vi tror att allt kommer att vara som idag, likadant väder etc.

Att vårt minne är så konstigt att vi inte minns alls

Det kanske bara är en instinkt?

Jag tror att jag är alldeles för själv fixerad. Talar mycket om mig själv och lyssnar för lite på andra, hur kan det bearbetas?

Jag vill ju berätta både i ord och bilder och om jag gillar mina bilder, varför inser inte alla andra det också.

Jag gillar att berätta om händelser och företeelser. Konstigt att alla inte jublar.

Det är inte så att jag anser mig speciell, bara intressant.

Är detta fel?

Inser att livet kommer att ta slut, så det är bråttom, jag är inte klar ännu.

Långhelg passar bra till utflykter

Många på flyget till Copenhagen, ännu fler på tåget till Lund, nästan överfullt, många gick stå i gångarna kändes besvärande att klämma sig förbi för att gå av i Lund tåget fortsatte till Gbg.

Nu en tidig morgonpromenad i väntan på att frukost.

Troligen bör man inte gå upp kl 06, gatorna tomma, lite kyligt men vackert med blommande syrener.

Långhelg passar bra till utflykter

Många på flyget till Copenhagen, ännu fler på tåget till Lund, nästan överfullt, många fick stå i gångarna kändes besvärande att klämma sig förbi för att gå av i Lund tåget fortsatte till Gbg.

Nu en tidig morgonpromenad i väntan på att frukost.

Troligen bör man inte gå upp kl 06, gatorna tomma, lite kyligt men vackert med blommande syrener.

Den vackraste tiden i Sverige är mellan hägg och syren.

Det är den här tiden på året som gör att jag klarar av den långa mörka årstiden.

Minns ni skomakaren som stängde mellan hägg och syren, så filosofiskt.

Livet kan njutas bäst den här tiden på året, övriga perioder är bara väntetider, i avvaktan på denna ljuva tid på året då livet ser ljust ut och allt gror och grönskar.

Välkommen sköna Maj månad nu vill jag leva igen.

Många påstår att ålder bara är en siffra. Men sanningen är att när man åldras syns det tyvärr tydligt.

Grå i håret, ofta dåliga tänder, stel i lederna, osv.

Inte lätt att alltid vara glad.

Men alternativet känns värre.

Bara att kämpa vidare och vara tacksam för allt man upplevt och minns.