När man inte förväntar det eller ens anar något så störtar himlen ned, inte helt utan krackelerar först i lite småbitar och sedan hela större bitar, men nog har himlen ramlat ned.

Allt började i Italien. En vår-resa med båt runt västra Medelhavet låter trevligt och ger försmak av sommaren.

Hem i feberyra och lunginflammation,efterföljande röntgen visade saker som inte bör förekomma, mer röntgen kallelse till experter förebud om ytterligare tester och analyser, förmodligen väntar kirurgiskt ingripande.

Oro, ångest och osäkerheten tar över.

Sommarglädjen övergår i sommar- oro, alla lediga stunder blir otrevliga.

Också en påminnelse om att livet inte varar för evigt, det tar slut, alla är lika oväntade.

Men plötsligt som från en helt oväntad blixt från en molnfri himmel, ett samtal från experten som nu analyserat alla prover och diskuterat med kollegor.

Du är helt frisk.

Inga mer tester eller ingrepp, krama dina nära, ät något fint och var snäll mot dina medmänniskor.

Så lätt kan ångest och förtvivlan bytas mot en konstig tomhet och fridfull stillhet.

Jaha vad händer nu!

Allt kan ske, men kanske inte idag

Jag har skrivit en liten bok om Sigtuna, men också om naturen och livet .

Glöm inte varför vi finns

–

Vi har de flesta av oss gjort fel val, eller tagit felaktiga beslut, åhh, så tråkigt och hur vi kan ångra beslut.

Det är väl därför man tvekar ibland.

Men alternativet är väl att inte göra något alls

Nu har jag börjat på ännu en ny bok trots att jag redan håller på med flera andra projekt .

Detta är ett projekt jag hoppas kunna leda till även andra saker.

Tanken är att skriva en fotobok om hur alla kan bli en bättre fotograf oavsett vilken utrustning man använder eller om man bara fotar med mobilen.

Jag kommer att ge konkreta och enkla råd som gör alla till bättre fotograf

Men att se för att kunna skapa är något som växer fram med erfarenhet.

Hoppas att ni jobba på ett par månader så att boken kommer ut till jul.

Inte Godot utan på morgondagen.

Imorgon skall min son Linus gifta sig i Uppsala, och förberedelser pågår intensivt. Allt är är väldigt planerat.

Själv är jag mer spontan och säger ofta, Que sera.

Men det gäller att vara vaksam säger alla.

Vid min ålder får man vara glad för varje dag som återstår.

Om en vecka skall jag ha konstutställning i mitt lilla hus i trädgården, deltar i Sigtuna Art walk med lite fotokonst har också några böcker på bordet, blivt några om Sigtuna och några om digitala samhället. Hoppas på trevliga samtal

Sigtuna har funnits väldigt länge mer än tusen år.

Jag är också gammal, tre och halvfjers om någon fattar danska sättet att räkna.

Danskarna har inte skadat Sigtuna vad jag vet, däremot Gösta som sedan tog namnet Wasa. Han rev Sigtuna kloster som var vida känt och betydande, drev sjukhus och utbildning vilket besvärade kungen som beslagtog klostret och byggde nya slott åt sig själv.

Resterna finns kvar liksom kloster kyrkan, kom förbi så visar jag.

I Sigtuna föddes vårt helgon Ingegerd Olofsdotter som senare blev helgon förklarad som den heliga Anna efter att hon grundat Kiev tillsammans med sin make Jaroslav.

Detta kan ni läsa mer om i min bok : Det förväntade i Sigtuna.

I Staden finns ingen järnväg

Nu menar jag staden Sigtuna som är Sveriges äldsta, inte kommunen som oxå består av en stoor flygplats och ett ganska stort bostadsområde med en järnvägs station också finns här en plats som heter Rosersberg som en gång bestod av bett slott och numera även ett fängelse, ja inte i samma byggnad men det kunde ha varit intressant. Kommunen består av en massa landsbygd och ett avdankat slott som ett tag var alkis-anstalt och nu är ett utvecklingsområde fast slottet är fint. En påhittig entreprenör köpte alkoholist anstalten röjde upp byggde ett hundratal bostäder och blev rik på det. Intill staden pågår en extremt ful nybyggnation som i brist på fantasi kallas stadsängar och som är så långt ifrån ängar man kan föreställa sig. Ca tusen bostäder är byggda så tätt att man både ser och når in i grannhuset. Det är så fult att ingen vill bo där utom personer som lever på bidrag, dvs de betalar inte själva för det är så dyrt att ingen har råd att bo på platsen.

Men staden Sigtuna är platsen man vill dö på, i varje fall flyttar många hit när de blir gamla och trötta. Staden har hundratals runstenar som en gång restes av män som inte lever längre och har minst tre kyrkoruiner samt en fungerande kyrka som en gång tillhörde ett kloster som revs av Gustav Vasa, som istället använde teglet till att bygga nya slott, bara kloster – kyrkan blev kvar.

Kvar är här också många som egentligen har slutat sin gärning och flyttat till staden Sigtuna för att stillsamt fördriva sina dagar i väntat på den eviga vilan.

I Sigtuna finns också en massa skolor, bla en där de rika placerar sina telningar och en folkhögskola för idealiska entusiasmera och en kloster liknande anläggning som bedriver kunskap och kultur och är en intressant Stiftelse.

I denna märkliga samling finns också en del rätt vanliga och ganska hyggliga personer.

Jag tänker försöka skriva när jag orkar och vill mina betraktelser om livet i staden dit många kommer för att dö och några även uppnår detta av ålder, tristess eller brist på alternativ.

I bland dör även ideer eller till och med byggnader i staden.

Nyligen förlorade man sin lokaltidning som funnits i hundra år.

En rehab-verksamhet dog i brist på verksamhet och för en tid sedan dog ett hus som står tomt pga bristande förmåga från investerare.

Om denna lilla och gamla stad kommer jag att sprida mina berättelser emellanåt utan ont uppsåt och utan att vilja något annat än att bara berätta och kanske roa eller irritera. Häng med så kommer det mer/ crister.m

Sigtuna stad behöver en egen tidning

I över 100 år har staden Sigtuna haft en egen lokaltidning. Det har varit viktigt för samhället och invånarna. Att kunna få egna nyheter och information från myndigheter och samhällsfrågor.

Sedan en tid saknas det en egen tidning, visserligen finns det andra som ibland skriver något om Sigtuna, men ingen lokaltidning med information om staden och vad som sker och skall hända

Saknaden är stor liksom behovet. Vad kan man göra, kanske starta en ny tidning som kommer ut regelbundet och som når alla.

Låt oss göra ett upprop och sprida för att få frivilliga krafter att bidra efter förmåga och kunskap.