Det är väl en lycka att få vakna och inte känna sig dålig. sjuk eller ha alltför ont, jag kan naturligtvis bära på något jag inte vet om, men just nu har jag inte ont av det.

Gårdagen kändes som att det var vår i luften. , nästan som takdropp, plusgrader, snön gled av taken, solen sken så strakt att jag behövde solglasögon under min pliktpromenad, det kändes lätt att gå, fick sedan dra gardiner fönstren för att solen blev för stark, kanske det går att hoppas på att vi får en vår så småningom, lite för tidigt att ropa hej ännu.

Jag vaknar regelbundet vid halv sex, när det fortfarande är mörkt, dricker en kopp te, skriver några tankar som ingen läser, funderar över många olika saker, en båt resa förra våren då en ö, plötsligt dök upp i dimman, vet inte vad det var eller ens vilket land.

Vad skall den här dagen föra med sig, det blir spännande, jag bekymrar mig inte, var dag medför något.

Igår gjorde jag en större genomgång av mina trädgårdsbilder, skall föreläsa snart om ett år i min trädgård, skall bli roligt.

Om man inte vill dö nu, så återstår bara att kämpa vidare, föröka igen, hålla ut, inte ge upp, jag vet inte hur länge eller med vad, men alternativet känns svart.

Så jag fortsätter så länge jag kan, kan inte så mycket mer, några bilder, lite skrivande, allt annat är onödigt. Nu skiner i alla fall solen, bör ta en promenad.

Min inkorg, mina medier och allt annat än “public service” är överöst med hysteriska budskap om vad jag bör köpa eller göra som är kostsamt för mig, Tack sam att det finns de som gör saker utan att vilja ha pengar av mig

Utanför min altandörr växter en svensk lian, en kaprifol, just nu utan blad eller blommor, men med små knoppar som snart skall börja växa och förgylla min tillvaro, denna fantastiska växt som har så vackra blommor och doftar så fint och förföriskt. nu fryser den nog. jag längtar efter din tid.

klockan är 08.45, det ljusnar, klart väder, ca 1 minusgrader, ca 9 i växthuset, växterna början vakna nu, om det är ljuset eller årstiden vet jag inte , men det är nu de kommer till liv sakta och försiktigt

klockan är 05.59 just vaknat slagit upp en kopp te, det är fortfarande mörkt ute, verkar lite kallt .

Jag undrar vad den här dagen skall innebära, kommer det att bli jobbigt eller glädjande, har fortfarande lite ont i en arm, troligen, muskelvärk eller musarm, skall prova idag med att skriva genom att läsa in texter, en omvänd e-bok alltså, har de tekniska möjligheterna men har inte försökt på riktigt bara provat att det funkar måste nog för armen värker när jag skriver. Måste försöka eller avstå från skrivandet. Som att be en musiker att inte tänka på musik, jag kan inte tänka mig att inte tänka på att berätta, vad det än är. och bilderna är också viktig, klart att jag måste ta några bilder idag, sedan redigera och glädjas åt att publicera. Det mesta bara digitalt. Det blir WP, Fb, Li och Insta, undrar vad eftervärlden kommer att anse om det, kanske som vi ser på gamla dokument, hanteras försiktigt och med omsorg.

Fattade igår att datorerna egentligen bara är en utveckling av något som har flera hundra år bakom sig och utvecklades av någon som hette Pascal. Fick också en fråga i skallen som inte lämnar mina tankar. På radion hörde jag att fåglar inte sover i sina bon, de används bara för att ruva och föda upp fågelungar. Men var sover fåglarna? Att en del kan sova flygande under de långa förflyttningarna har jag nog hört, men sen då, var sover fåglarna, sen. på marken i träd eller aldrig ? Jag tänker inte forska i detta, bara undrar. Är rätt trött på att höra politiker träta om allting, rena sandlåde debatter, du började, när det gjorde jag inte , men du sa och jag menade osv i all evighet. varför ? ingen vill egentligen inte något annat är att få egen makt, tröttsamt att höra, tänk om någon bara sa , jag gör detta för att få det bättre själv eller för att stödja de som har röstat på mig, det vore ärligare. Visst lyser det igenom att några stödjer företagare, rika, bönder eller arbetare, samma klassindelning som vi alltid har haft, möjligen har prästerna tappat makt, står och viftar med korvringar och vill bara gå på party, är det dom som skall företräda oss i riksdag och regering, jag bävar för vad det skall leda till. Jag har gjort mitt i politiken, ett kortare försök som först verkade kul, innan jag insåg att de värsta fienderna fanns i egna leden, för vi var konkurrenter, bättre med motståndarna de satte inga knivar i ryggen eller lade krokben förvarandra. Det där får nog vara för de som inget annat kan. De som saknar kunnande om att skapa kultur. jag menar konst och berättande. Däremot kommer jag att försöka fortsätta med att skriva och fotografera, det enda jag kan egentligen. Nu har jag nästan druckit upp mitt te, ,skrivit så att armen ömmar och tänker gå och lägga mig igen, resten återkommer när det ljusnar

Dagens foto föreställer ett s.k remmarlag som transporterar människor på en vagn dragna av hästar som blir omkörd av en P1800. Bilden tog jag i början på sjuttiotalet på Visingsö under en fotografering för Volvo, egentligen skulle vi fota P1800 ES, den som kallas för fiskbilen, för det var en sportbil med herrgårdskaross,

Det är tisdag, klockan är nu 06, jag har ont i armen, skriver för mycket. Det är mildare idag .

Inget är för evigt, vi vill gärna tro det, men ingenting varar för evigt utan förändras och försvinner, en människa kan bli kanske hundra, i regel bara åttio, en legend kanske tusen och jag är sjuttiofyra nu, är alltså på sista versen, några rader till, ett par vackra bilder och kanske jag får lämna några minnen efter mig.

Vaknar lite sent efter en väldigt omtumlande dröm, innehållande en god vän som jag såg på tv igår, ett stort antal vilda tamdjur som får, kor och om jag minns några hästar också, ett pensionat med små ålderdomliga rum, någon slags dessert med fukt och mjölkliknande vätska, en stor samling fumliga pensionärer som aldrig blev klara med att ta på sig skorna, en försenad resa till lunch som jag såg fram emot, längtade så efter wienerschnitzel. varför drömmer man så?

Ute är det kallt och en stark dimma, kan tyda på att den kan bli sol vilken innebär fotoläge med gnistrande rimfrost.

Stolt som en tupp på dynghögen, gläds jag över min tid jag använder på s.k. sociala medier, har utvecklat en metodik nu, att selektera vad jag gör, Insta-enbart foton, Fb – bara vänner, Linkedin- fd jobbrelationer och wp,(cristermattsson.com) som någon slags hemsida, där jag försöker förbättra och utveckla dagligen, nu senast med ett kontaktformulär. kul att vara målmedveten eller bara sysslolös, dvs pensionär.

Detta behov av bekräftelse kan ibland bli ansträngande för omgivningen, detta ständiga behov att skriva och visa upp bilder, särskilt jobbigt att sakna respons.

Med dessa rader och bild anses dagens behov uppfyllt .

Det finns alltid en orsak bakom en medveten handling, kanske även bakom alla handlingar,.

Det hörs på själv ordet, hand-ling, något som skett med hjälp av en hand eller annan kroppsdel. kan låta konstigt att sparka på någon skulle vara en hand-ling, men det är väl ett felaktigt ord, precis som konstig.

Konstig har ingenting med konst att göra. det bara låter så. Konst är vad betraktare anser. Det inser ni när ni försöker sälja något ni har skapat. Det där kan väl jag också göra säger de obegåvade, menade att det som är skapat är inte konst, bara konstigt. Slutsats, det jag själv vill ha på mina väggar är konst. och allt som jag sätter upp på mina väggar är till salu ,priset bestämmer köparen, men jag bestämmer om det är tillräckligt som belöning för mitt skapande.

Ett foto kan ta en bråkdel av en sekund att framställa, oftast en sextiondels sekund, att göra konst av fotot kan ta många år, Fotot på bilden tog jag för mer än femtio år sedan, först nu anser jag att det är konst.

idag den 4 januari lyser solen igen från en molnfri himmel, lite kallt och mycket snö våghalsiga personer går över isen, hoppas att det bra, nu, i mitten av 1800 talet kom en proffesso9r från Uppsala till Signhildsberg som kallas för fornsigtuna för att här låg en kungsgård innan Sigtuna blev stad. Signhildsberg har varit en betydande plats som omnämn redan i de isländska sagorna bland annat med den kända berättelsen om Signhild och Habor.

Till Signhildsberg kom denna ivrigt vetgiriga professors person och fick höra talas om en bok där borgmästare i Sigtuna hade nedtecknat berättelser om stadens öden sedan elvahundratalet, boken var skriven på pergament i s.k. munkstil och berättade om hur staden brändes ned av estländare och sedan i mitten på femtonhundratalet plundrades av kungen, Gustaf den första, som vi kom att kalla för Wasa.

Han rev alla kyrkor och det viktiga klostret som var lärcenter för norra Europa och som hade ett sjukhus med egen odling av medicinalväxter. klosterkyrkan blev kvar som stads-kyrka. Klostrets tegel skeppades bort för att bygga nya slott åt kungen.

Professorn sände bud efter stadsboken. Boken försvann med budbäraren på den tunna isen.

Staden blev kvar och berättelser lever kvar men det nedtecknade återfanns aldrig.

Idag byggs en ny stad, en bit utanför den egentliga staden, nu helt utan tradition, massor av hus så tätt att man kan se vad grannen äter. Mindre än två procent av Sveriges yta är bebyggd ändå bygger kan så här tätt mellan husen, varför egentligen?

De flesta tror inte på ödet eller någon högre makt, eller att saker sker förutbestämt.

Det kommer ofta en flock duvor och slår sig ned i min trädgård för att äta frön som ramlat med från fågelmatare, de flesta samsas och kan vara där tillsammans, alla utom en som alltid försöker jaga bort de andra, trolgen för att själv kunna äta mer och bättre. Ända tills en rovfågel kommer då flyr alla, trots att predatorn bara passerar på väg någon annan stans.

Stormar, och katastrofer sker ofta i spåren av något annat som skett på jorden, det kanske är ett svar på vårt beteende eller misskötsel.

De flesta människor är ganska lika och kan samsas om det mesta. Det händer att det födsovanliga personer med särskilda egenskaper, en bra sångröst eller någon som kan hoppa högt eller springa snabbt. En del kan berätta eller måla. Vi kallar dem konstnärer. Det förekommer också att en del personer kan hjälpa och leda människor till bra saker eller dåliga.

En del blir krigshetsare och vill ta över, eller vill de bara förstöra.

Med jämna mellanrum, ofta var sjuttionde år inträffar en katatastrof, ett sjukdoms utbrott,en pandemi eller ett stort krig eller en naturkatastrof, ett vulkanutbrott eller liknande.

Beror det på människans beteende eller var det förutbestämt? Vi kallar det ödet, men det kan också vara resultatet av oss själva.

Finns det goda och onda, människor och djur eller varelser eller något annat som påverkar vårt liv?