så brukar 15 januari kallas,, vet inte varför, håller inte med, visst gå. lite trist, men min depression bryr sig inte om kalendern, det beror på mig och mina omständigheter.

Jag lever, är inte fysisk sjuk, går dagliga promenader, träffar regelbundet min läkare, blir ompysslad av en fru som dessutom arbetar, anser mig i övrigt normal.

Är inne på mitt sjuttiofjärde år, skriver lite varje dag, fotograferar ofta, blir ibland anlitad att hålla något föredrag, tycker om att studera naturen, särskilt i min lilla trädgård, vad skall jag klaga på?