Om man inte vill dö nu, så återstår bara att kämpa vidare, föröka igen, hålla ut, inte ge upp, jag vet inte hur länge eller med vad, men alternativet känns svart.

Så jag fortsätter så länge jag kan, kan inte så mycket mer, några bilder, lite skrivande, allt annat är onödigt. Nu skiner i alla fall solen, bör ta en promenad.

Min inkorg, mina medier och allt annat än “public service” är överöst med hysteriska budskap om vad jag bör köpa eller göra som är kostsamt för mig, Tack sam att det finns de som gör saker utan att vilja ha pengar av mig

Utanför min altandörr växter en svensk lian, en kaprifol, just nu utan blad eller blommor, men med små knoppar som snart skall börja växa och förgylla min tillvaro, denna fantastiska växt som har så vackra blommor och doftar så fint och förföriskt. nu fryser den nog. jag längtar efter din tid.