När man inte förväntar det eller ens anar något så störtar himlen ned, inte helt utan krackelerar först i lite småbitar och sedan hela större bitar, men nog har himlen ramlat ned.

Allt började i Italien. En vår-resa med båt runt västra Medelhavet låter trevligt och ger försmak av sommaren.

Hem i feberyra och lunginflammation,efterföljande röntgen visade saker som inte bör förekomma, mer röntgen kallelse till experter förebud om ytterligare tester och analyser, förmodligen väntar kirurgiskt ingripande.

Oro, ångest och osäkerheten tar över.

Sommarglädjen övergår i sommar- oro, alla lediga stunder blir otrevliga.

Också en påminnelse om att livet inte varar för evigt, det tar slut, alla är lika oväntade.

Men plötsligt som från en helt oväntad blixt från en molnfri himmel, ett samtal från experten som nu analyserat alla prover och diskuterat med kollegor.

Du är helt frisk.

Inga mer tester eller ingrepp, krama dina nära, ät något fint och var snäll mot dina medmänniskor.

Så lätt kan ångest och förtvivlan bytas mot en konstig tomhet och fridfull stillhet.

Jaha vad händer nu!

Allt kan ske, men kanske inte idag