Nu menar jag staden Sigtuna som är Sveriges äldsta, inte kommunen som oxå består av en stoor flygplats och ett ganska stort bostadsområde med en järnvägs station också finns här en plats som heter Rosersberg som en gång bestod av bett slott och numera även ett fängelse, ja inte i samma byggnad men det kunde ha varit intressant. Kommunen består av en massa landsbygd och ett avdankat slott som ett tag var alkis-anstalt och nu är ett utvecklingsområde fast slottet är fint. En påhittig entreprenör köpte alkoholist anstalten röjde upp byggde ett hundratal bostäder och blev rik på det. Intill staden pågår en extremt ful nybyggnation som i brist på fantasi kallas stadsängar och som är så långt ifrån ängar man kan föreställa sig. Ca tusen bostäder är byggda så tätt att man både ser och når in i grannhuset. Det är så fult att ingen vill bo där utom personer som lever på bidrag, dvs de betalar inte själva för det är så dyrt att ingen har råd att bo på platsen.

Men staden Sigtuna är platsen man vill dö på, i varje fall flyttar många hit när de blir gamla och trötta. Staden har hundratals runstenar som en gång restes av män som inte lever längre och har minst tre kyrkoruiner samt en fungerande kyrka som en gång tillhörde ett kloster som revs av Gustav Vasa, som istället använde teglet till att bygga nya slott, bara kloster – kyrkan blev kvar.

Kvar är här också många som egentligen har slutat sin gärning och flyttat till staden Sigtuna för att stillsamt fördriva sina dagar i väntat på den eviga vilan.

I Sigtuna finns också en massa skolor, bla en där de rika placerar sina telningar och en folkhögskola för idealiska entusiasmera och en kloster liknande anläggning som bedriver kunskap och kultur och är en intressant Stiftelse.

I denna märkliga samling finns också en del rätt vanliga och ganska hyggliga personer.

Jag tänker försöka skriva när jag orkar och vill mina betraktelser om livet i staden dit många kommer för att dö och några även uppnår detta av ålder, tristess eller brist på alternativ.

I bland dör även ideer eller till och med byggnader i staden.

Nyligen förlorade man sin lokaltidning som funnits i hundra år.

En rehab-verksamhet dog i brist på verksamhet och för en tid sedan dog ett hus som står tomt pga bristande förmåga från investerare.

Om denna lilla och gamla stad kommer jag att sprida mina berättelser emellanåt utan ont uppsåt och utan att vilja något annat än att bara berätta och kanske roa eller irritera. Häng med så kommer det mer/ crister.m