Alltså månaden juni, inte någon eller så, den här tiden är ljuvlig, värme, grönska och livet känns som bäst.

Även om vi vet att det finns de som lider, på ett sätt som vi inte kan beskrivas, även i jämförelse med mörka och kalla dagar.

Vissa dagar vägrar jag att inse att döden och plågor lurar bakom hörnet. Men när man inser att det finns falska, giriga och dumma människor även i vår närhet då inser vi alla att det kan bli värre.

Men normalt sett är det inte så, vi tror att allt kommer att vara som idag, likadant väder etc.

Att vårt minne är så konstigt att vi inte minns alls

Det kanske bara är en instinkt?