Jag tror att jag är alldeles för själv fixerad. Talar mycket om mig själv och lyssnar för lite på andra, hur kan det bearbetas?

Jag vill ju berätta både i ord och bilder och om jag gillar mina bilder, varför inser inte alla andra det också.

Jag gillar att berätta om händelser och företeelser. Konstigt att alla inte jublar.

Det är inte så att jag anser mig speciell, bara intressant.

Är detta fel?

Inser att livet kommer att ta slut, så det är bråttom, jag är inte klar ännu.