Historien om Sigtuna del 1

Nedan följer ett bokmanus som är tänkt att publiceras som digitalt utgiven bok.

Kapitlen publiceras efter hand och uppdateras kontinuerligt.

för att följa boken rekommendarar jag att ni gör ständiga uppdateringar.

Sigtunas historia och Svea rike.

Den här delen handlar främst om Sigtuna före staden uppstod, alltså fonnordisk historia som ledde till att staden uppstod.

Jag planerade att skriva en historisk bok om Sigtuna och Sverige. Jag hade bestämt att skriva den på ort och ställe därför reste jag till Sigtuna.

Om inte annat så fick jag besöka en plats för att med rätt omgivning kunna skriva en spännande berättelse.

Vad kan vara mer spännande bakgrund och en dramatisk miljö än Sveriges första stad, med flera kyrkoruiner och en miljö som innehåller massor av historia.

Hit kom jag resande en disig dag sent i oktober för att få rätt miljö och komma i stämning för mitt skrivprojekt.

Om jag hade vetat vad som väntade på mig hade jag nog tvekat. 

I oktober är det allt ofta grått och dystert, himlen ser ut som en blyertsteckning, alltså helt rätt förutsättning för att kunna skriva en spännande berättelse

Jag hade bestämt mig för att ta in på Sigtunastiftelsen. en kulturinstitution som dessutom har ett intressant forskningsbibliotek. Här har många författare bott för att skriva och det har gett en del intressanta resultat, vi får se om jag blir inspirerad.

 När jag svängde in i Sigtuna stad var dimmorna täta och bildade bakgrund med alla dramatiska och i mina ögon spännande byggnaderna jag passerade.

Sigtuna stiftelsen ligger högt uppe på en kulle och påminner om ett italienskt kloster eller ett mindre slott.

 Det lyste från några enstaka fönster i den svagt belysta byggnaden och hela anläggningen verkade vara i vila.

Efter att ha checkat in och fått min rumsnyckel gick jag till restaurangen som var glest befolkad men med en hemtrevlig miljö. En vällagad och smakfull middag med riktigt gott vin fick mig att slappna av och känna mig i rätt sinnesstämning för att starta mitt skrivprojekt.  Kände på mig att detta var helt rätt miljö för mig att skriva i och kanske om.

Den lilla baren låg alldeles intill restaurangen och det var här kaffet fanns.

Jag såg inte några andra gäster, men det var ju söndagskväll och normalt är väl de flesta konferensgäster, och jag antog att konferenser normalt inte pågår under helger och i varje fall inte startar på söndagar.

 Jag sjönk ned i en behagligt bekväm soffa intill baren och studerade väggarna.  Konsten hade en ton av frid. Hur det nu ser ut. Jag visste att det fanns en kyrklig bakgrund här men idag fungerar Stiftelsen både som hotell och som konferensanläggning.

Om jag vaknade i natt och ville ha kaffe eller the skulle jag vara tvungen att leta mig ned för trappan till denna då förmodligen helt nedsläckta och folktomma lokal.  Personalen går väl hem när restaurangen och receptionen stänger. Jag kanske blir helt ensam i hela byggnaden, vilken skrämmande tanke att behöva sova här.

Årstiden och min resa gjorde att jag kände mig trött och bestämde mig för att genast försöka sova, för att vara utvilad inför mitt skrivande. 

 Mitt i natten vaknade jag av ett piskande ljud, det lät som att någon slog mot ett fönster, jag vaknade till och kände mig orolig, tittade ut men såg naturligtvis ingenting i mörkret.

Allt jag såg var ett belyst torn med en klockstapel. Ljudet fortsatte men jag kunde inte se var det kom ifrån, kanske var det bara en gren som slog emot någonting.

Tankarna for omkring och jag tänkte på var jag befann mig.  Många kända författare hade bott här, kanske några hade bott och skrivit i just detta rum. Jag minns att jag läst om en författare som brukade banka i taket för att störa en person som hade förfört hade hans fru och som förmodligen fanns i rummet ovanför.

Men nu var jag troligen ensam i byggnaden natt.

Sömnen tog över och jag lyckades så småningom somna för att vakna lagom utvilad till frukost.

Frukosten serverades i samma lokal som jag ätit middag kvällen innan, men nu syntes det några fler personer i restaurangen.

Kanske någon av dem var en författare som tagit in här för att skriva eller som fått ett stipendie för att bo här och skriva . Varför vill jag skriva, det är ju så utlämnande och blottar alla mina brister. Jag kommer inte från en akademisk bakgrund, jag blir ju direkt avslöjad. Vill egentligen bara berätta intressanta historier, inte analysera sönder vare sig mina eller andras berättelser. Jag ville skriva så att läsaren både kan ser och höra min berättelse.

Jag hade tidigare skrivit en del och visste att noggrann planering alltid är viktigt för att få en trovärdig historia. Miljön var tänkt att bli själva stommen i denna berättelse.

Egentligen skulle mitt skrivprojekt kunna handla om nästan vad som helst, som till exempel människor jag brukade möta. Jag vet att alla bär på sina hemligheter som skulle kunna vara grund för en spännande bok.

Men jag hade bestämt mig för att miljön skulle ha en viktig roll och i sig vara spännande i den här berättelsen.   

 Jag kände mig förväntansfull på mitt projekt och ville genast gå på upptäcktsfärd.

Efter att i receptionen ha fått en karta över Sigtuna gav jag mig ut. I dagsljus såg allt helt annorlunda ut, nu lite varmare och vänligare än i gårdagskvällens dimmor och mörker.

Sigtuna stiftelsen består av flera byggnader som är sammanbyggda och går att nå genom gångar och via olika trappor.  Byggnaderna är uppförda i tegel med många olika delar och otaliga vinklar och vrår. Intill restaurangen och sällskapsrummen finns en rosenträdgård med en springbrunn.   Jag tänkte i bilder som om jag skulle göra en film, men nu skulle jag ju skriva en spännande berättelse.

 Stiftelsen är byggd på en kulle.

 Nu hade hösten anlänt och nästan alla träd hade fällt sina löv. Några envisa träd hade fortfarande ett fåtal gula löv kvar. Nedanför syntes Sigtunafjärden breda ut sin vattenspegel.

Bestämde mig för att ta en promenad genom den lilla mytiska staden innan jag skulle sätta igång med själva skrivandet. Intrycken skulle troligen kunna ge mig goda idéer.

Sigtuna har haft flera storhetsperioder som alla har satt sina avtryck på staden och skapat denna historiska miljö.  Sigtunastiftelsen får väl representera nutiden och den senaste utvecklingsperioden med skolor och kursgårdar.

Jag gick vidare till Kungsgården som nu inte finns kvar men på platsen ligger idag ett museum.

 Jag ville se platsens själ, det som inte syns men som finns där under ytan

Sigtuna och Sverige föddes när en vikingakung blev kristen och byggde en kyrka intill Kungsgården och som lär funnits på den plats som idag är Sigtuna museums gård.

På gården finns en trappa som enligt arkeologerna slutar vid en mur som ingen riktigt vet vad den döljer.  Kanske döljer det sig en skatt från vikingatiden. Efter att ha talat en stund med museidamen, blev jag utrustad med en karta som visar alla runstenar och kyrkoruiner i Sigtuna. Några runstenar finns inmurade i de gamla medeltida kyrkoruiner som finns på flera ställen i staden. 

 Stora spöklika ruiner med kraxande kajor på murarna.

 Det sägs ha funnits minst sju kyrkor i Sigtuna på medeltiden, tre av dem är idag bara synliga ruiner. Några är helt utplånade som den ryska kyrkan nedanför Klockbacken där den stora klockstapeln har ringt i flera hundra år och kallat befolkningen till kyrkan.  Stadens församlingskyrka heter fortfarande idag Mariakyrkan.  Förr var ihop byggd med klostret. De tidigare öppningarna syns fortfarande i fasaden. Lämningar efter klostret är tydliga.

Klostret stod för den andra av stadens storhetsperioder. Det var en viktig plats på medeltiden, med odlingar, utbildning och sjukhus.

När jag öppnade den tunga kyrkporten hördes orgelmusik och en skarp ljusstråle letade sig in genom ett fönster och träffade en stor väggmålning i helfigur som föreställer Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter.

Ingegerd for till Ryssland för att gifta sig med fursten Jaroslav från Kiev, gick sedan i kloster och blev så småningom helgonförklarad som den heliga Anna. 

Som Anna har hon kommit tillbaka till Sigtuna, fast nu som målning. Tack vare henne kommer nu många ryssar till Sigtuna. Jag skulle kunna skriva in ryssarna i min berättelse eller Ingegerd/Anna och att hon visar sig för folk i staden när det är orostider.

Visserligen är staden liten och det finns så mycket att se om man är kulturhistoriskt intresserad.  Men det här får inte bli någon reseberättelse utan miljön skall bara vara en inramning till en spännande berättelse. 

Jag tog strandpromenaden tillbaka för att skynda mig till mitt rum på Stiftelsen.

Nu ville jag bara komma igång för att kunna bli klar med mitt skrivande i tid. 

Undrar om det har skett några okända och ouppklarade mord här i stan, annat än sådant som hände för väldigt länge sedan.

Närheten till vattnet skapade flera förutsättningar. 

Dagarna är inte långa så här sent på hösten. Det mörknar tidigt.  Hamnen låg tyst och öde, bara någon enstaka båt fanns kvar i vattnet.

Dimmorna hade redan börjat lägga sig över sjön. Det var helt vindstilla. Tystnaden revs sönder av ett ganska taktfast, lite gnisslande ljud, troligen var det någon som rodde där ute i dimman. 

Plötsligt hördes ett dämpat skrik i dimman och sedan blev det alldeles tyst ….


 

Vad var det som hade hänt ?

Jag rusade till hamnkontoret för att berätta vad jag hade hört.

Det satt några gubbar på en bänk utanför huset.  De skrattade lågmält och berättade att jag troligen hade hört Lasse, som alltid skulle vara sist att ta sig ett bad innan hans båt skulle tas upp.  På våren skedde det motsatta, han sjösatte sin båt, rodde ut i viken och hoppade i vattnet för att inviga båtsäsongen.

De här personerna är stadens ögon och ser och vet allt som sker, lite som guden Odens korpar som bevakade världen och satt på hans axlar och berättade vad de sett och hört.

Med tunga steg tog jag mig sakta uppför den långa backen till Stiftelsen.

Sigtuna är i likhet med staden Rom byggda på flera olika kullar.

Stiftelsen står för staden tredje utvecklingstid, med kursgårdar och skolor.

 När jag var nästan framme började kyrkklockorna att ringa. Klockstapeln i Sigtuna ligger högt uppe på ett berg, mellan Mariakyrkan och Sigtunastiftelsen, ljudet från klockorna hörs inte bara över hela staden utan även långt bort över sjön.

 Jag kan föreställa mig att det förr var en varningssignal när klockorna ringde. Som varnade för faror eller bara kallade folket till kyrkan. För några år sedan brann den flera hundra år gamla klockstapeln ned. Sigtunas invånare samlade ihop pengar och gjorde arbetsinsatser för att återskapa klockstapeln.

 Förr i tiden måste klockorna varit viktiga för att inte bara kalla folket till kyrkan utan också för att varna om någon fara väntade.

Den senaste utvecklingsperioden, kanske snarare avvecklingen skedde när staden införlivades med andra när liggande kommuner, som också fick bära namnet Sigtuna. Den stora kommunsammanslagningen skedde samtidigt sin Sverige skulle förändras och bygga sig ur det gamla och skapa ett nytt samhälle, med nya bostäder, miljonprogrammet och en ny storflygplats som hamnade nära Sigtuna, i varje fall inom den nya storkommunens gränser.

Hur skulle jag fortsätta på berättelsen ?

Strukturen är avgörande, skall jag bara skriva som jag själv vill eller försöka tänka ur läsarens syn.

Hur gör man för att det skall bli intressant ?

Den (nästan) sanna historien om Sigtuna

 Det finns en intressant historia om Sveriges äldsta och första stad.

Några saker är mer eller mindre sanna. Jag skall försöka beskriva några olika intressanta historier om Sigtuna stad.

Låt er inte luras av att hela kommunen heter Sigtuna. Staden är över 1000 år. Kommunen med samma namn kommer ifrån den stora kommunsammanslagningen i början på 1970-talet då antalet kommuner ansågs vara för många, en del var nog bara församlingar som fått bli administrativa enheter. Vi kanske kan skylla en del på Axel Oxenstierna som en gång skapade ett statsskick som gav grund för regionerna i Sverige. Staten (dvs kungen) skulle utse landshövdingar som skulle se till att alla delar av landet sköttes enligt Kungens befallningar. 

Sigtuna stad skapades flera gånger och av olika händelser.  En del av dem övergick till nästa fas och alla har nog haft sin inverkan på stadens bildande.  Kommunsammanslagningen skapade en polemik mellan de olika småkommunerna som skulle slås samman, men man enades om att kommunhuvudorten skulle vara Märsta, eftersom stationssamhället nu expanderade kraftigt, men kommunnamnet blev Sigtuna som var namnet på den gamla staden.

Kommundelning

Flera gånger har staden försökt att återfå sitt självstyre och genomfört olika kampanjer för att dela kommunen, vilket ivrigt motarbetats av den politiska ledningen, man kan fundera på varför, är det för att de vill bestämma över mycket eller finns det andra dolda motiv.  

När nuvarandeSigtuna kommun bildades genom sammanslagning med Märsta och Rosersberg,  blev Sigtuna stads invånare lite upprörda, Skulle staden inte få bestämma själva, storkommunen som påpassligt hade antagit namnet efter staden, förlorade sitt självbestämmande, nu skulle staden styras av personer från andra delar, inte bara Uppland utan  även från Storstockholm.

Märsta hade vuxit främst genom det så kallade miljonprogrammet som i sin tur hade ursprung i en stor bostadsbrist när landsorten avfolkades och lockades till industrin.

 De som bodde i Märsta och Rosersberg ansåg nog att de bodde i StorStockholm. Arlandas tillkomst skapade många arbetstillfällen och drog till sig mycket kring-verksamhet.

En flygplats är egentligen som en mindre stad, här finns allt, framför allt många arbetstillfällen för människor.

Kanske skulle de östra delarna av den nuvarande kommunen  bilda en ny kommun, kalla den Arlanda kommun så kan staden återfå sitt namn och självbestämmande.

På 1950 talet bodde ungefär hälften av Sveriges befolkning på landsbygden och livnärde sig på jordbruk.

Jordbruket rationaliserades och maskinerades varpå det krävdes färre personer. De övertaliga sökte sig till Storstäderna, många till den blomstrande byggindustrin.

 In flyttade människor från olika håll, friställda från en kulturgemenskap som präglar landsbygden. De kom till stora anonyma bostadsområden där de saknade identitet. Det bildades stora problem när människor förlorade sin bakgrund. Det vore fel att säga att storskaligheten skapade problemen, men det finns ett visst samband.

Detta drabbade egentligen inte Sigtuna som stad, men eftersom man nu var en del av en storkommun så blev man ändå smittad. Storkommunen var en del av Storstockholm, inte längre bara en liten stad i Uppland.    Staden försvann och ersattes med en kommun som till största del styrdes av andra, då förlorade staden sin identitet och självbestämmande.        

Siggetuna, Odens stad

Ofta används ordet tun om inhägnader för djur, så i dalsländsk dialekt, även i sammansättningarna griseton och svineton, och i det från fornnorskt lagspråk kända nautatún inhägnad för nötkreatur’ Det är naturligt att ett ord för inhägnad’ tas i bruk i ortnamn.

På Island finns över 100 gårdar med namn på ‑tun, och ännu vanligare är detta element i norska gårdnamn. Den engelska motsvarigheten, -ton, är det vanligaste engelska bebyggelsenamns-elementet (jfr eng. town ’stad’, som är samma ord som tun). I Sverige förekommer ex. Tun som by- och sockennamn i Västergötland (Tun) och som bynamn i Svenneby socken i Bohuslän, vidare Tun- som förled i sockennamnen Tanum i Bohuslän och Tunhem ( Västra Tunhem, Östra Tunhem) i Västergötland.

I Sverige har det utvecklats en speciell typ av namn som är bildade till tun, nämligen Tuna och namn på ‑tuna, med en speciell pluralform av tun, som har neutralt genus. Det står sedan länge klart att tuna-namn haft en speciell funktion som namn på centralorter i den förhistoriska samhällsorganisationen.

Ett annat försök att förklara centralortsfunktionen utgår från vissa sammansättningar som har betecknat inhägnade samlingsplatser.

Det svenska Sigtuna har sammanställts med Segodunum, som betyder ’stark borg’ och är säkerställt från flera håll.

 Kan det vara så att en (Vikinga-)kung  som kan ha kallats för Sigge la grunden för namnet Sigtuna? Siggetuna låter möjligt som föregångare. Kanske det var denne Sigge som spred ryktet om att han egentligen var Oden.

Medeltiden

Under medeltiden fanns det mint sju kyrkor i Sigtuna.

De flesta lågt utmed processionsvägen som har ungefär samma sträckning som den nuvarande Prästgatan.  Som går från Sankt Pers kyrkoruin och prästgården till sockenkyrkan Mariakyrkan som var klosterkyrka.

Klostret låg intill Mariakyrkan och var delvis ihop byggd med kyrkan, fortfarande syns på fasaden var öppningarna fanns.

Ytterligare ett kloster fanns i Sigtunas närhet.

  I Viby by mellan Sigtuna stad och Wenngarn slott anlades på 1160-talet ett kloster.

Viby och cistercienserklostret omtalas i Sveriges äldsta originalhandskrift.

 Brevet är skrivet av  kungen och bevittnad av stormännen i hans omgivning och tre domprostar och fastslår munkarnas jordinnehav i Viby. Bakgrunden är att stormans-änkan Doter skänker bort Viby by till cistercienserorden

Kungen upplåter Jullita , i Södermanland med tillhörande fiskevatten och skog mot att cistercienserorden avstår Viby med därtill hörande gods. Under reformationen  drogs Viby by in och kom att läggas under  Venngarn.

Fram till att Venngarn blev anstalt 1916 hade bönderna dagsverksskyldighet under slottet. Under 1500- och 1600-talet bestod Viby av tre gårdar. 1727 hade gårdarna delats upp till sex  olika hemman.

Byn är statligtkultur minne  sedan 1940.

Odens stad

Troligen var den som kallades Oden bara en vikingahövding som tog möjligheten att bli betraktad som gudomlig.

En av historierna om guden Oden handlar om att han ville ta reda på runornas hemligheter.

För att klara det måste han genomlida enorma smärtor och han hängde sig själv på världsträdet Yggdrasil. Nio dagar och nio nätter hängde han ensam, utan mat och dryck, piskad av vinden, genomborrad av sitt spjut, offrad åt sig själv för att nå de dödas värld.

Där plockade han upp runorna en efter en och lärde sig deras magiska innebörd.

Med runornas hemligheter i sin ägo kunde han styra över väder och vind, se in i framtiden, hela de sjuka och tala med de döda.

Han skrev också ned runorna för att ge dem till människorna. Det mesta av de här sägnerna spred nog den som kallades för Oden för att skapa en bild av sig själv som världshärskare.

Sigtuna

Där Sverige startades och allting började.

En utveckling är sällan inget medvetet val.

Nu skall sanningen fram, jag skall beskriva Sigtunas historia och därmed också hur Sverige skapades

Arkeologerna hade ju fastställt historien och bestämt hur det skulle beskrivas.

Men det finns några osäkra detaljer som ibland till och med är motsägelsefulla.

Vem var det egentligen som grundade staden och hur gick det till?

Det blir också en del annat som är viktigt för historieskrivningen

 Längst ute i regionen, i ett av landets hörn som ibland kallas Mälardalen ligger en liten bortglömd stad. Den är kanske betydelselös för många, men är egentligen Sveriges viktigaste stad.  Grundad för över tusen år sedan därefter mest bortglömd.

På lagom avstånd finns en flygplats som är en plats som ständigt utvecklas troligen efter någons plan.

 Utvecklades Sveriges första stad utan övergripande tanke eller idé eller var det en medveten planering att skapa en stad. 

Vad som gör vår stad så spännande är att den fått växa till sig i olika episoder som alla har gjort sina avtryck.

Minst tre gånger under stadens tusen år har olika inriktningar skett som förändrat livet för alla och kanske för hela landet.

 Men väldigt ofta så hände så lite i staden som därför har långsamt fått utvecklas i fred i sitt lilla hörn av världen. Det var invånarna i landet omedvetna om, medan de tillbringade tiden i den meningslöshet som ibland kallas civilisation. 

Vad kan vara mer spännande bän en dramatisk miljö än Sveriges första stad, med flera kyrkoruiner och en miljö som innehåller massor av historia.

Hur skapas en stad och hur uppstår egentligen ett samhälle. En del planeras och skapas efter en förutbestämd plan. Andra uppstår av naturliga förutsättningar, en mötesplats, vägar som korsas eller ett vattendrag ofta är det just kommunikation som lägger grund för samhällen. Det har också förekommit att olika försvarsanläggningar, som borgar eller fästningar har vuxit ut och skapat samhällen.

En annan process har varit bruk eller stora gårdar dom behövt olika resurser och dragit till sig dessa som i sin tur behöver stöd eller service och de drar till sig ytterligare stödfunktioner.

En hel del av våra brukssamhällen uppstod ur en naturresurs som gav förutsättningar för ett bruk, som krävde arbetskraft. Förr var också lantbruken egna små samhällen som krävde ytterligare resurser.  Jag talade med för en tid sedan med en lantbrukare som sa att hans gård behöver inte mer än 1-2 personer idag, när hans farfar drev samma gård sysselsatte de ca 500 personer.   

Sigtuna ligger vid Mälaren och grundades staden runt år 980. Sigtuna var en av de tre första, anlagda städerna i dåvarande Sverige (de andra två var  Lödöse  och  Skara . Sigtuna blev säte för den förste kristne kungen, Olof Skötkonung, som här lät slå de första svenska mynten. Sigtuna blomstrade som ett kungligt, kyrkligt och kommersiellt centrum fram till slutet på 1200-talet. Signhildsberg var före 1600-talet känt som Fornsigtuna. Det är en medeltida kungsgård i Håtuna socken i Upplands-Bro kommun. Den ligger cirka 4 km väster om Sigtuna vid vattenvägen mot Uppsala.

Gården nämns redan omkring 1170 i ett påvebrev. Brevet visar att gården tidigare tillhört Sigtunabiskopen.  Det kan också ha varit tvärtom att biskopen bosatte sig i Signhildsberg.

Vid biskopssätets överflyttning till Uppsala blev gården indragen till kronan.

Det finns två stora husgrundsplatåer. På dessa har stått treskeppiga hallbyggnader.

Vidare finns husgrundsterrasser ovanför yngre järnålderns strandlinje. Det finns också lämningar av bryggor samt en stor hög. Den har tolkats som tingshög. Vidare finns några små gravfält.

Man har gjort undersökningar och kunnat datera lämningarna efter Fornsigtuna till Vendeltiden (550–800 e.Kr) samt till vikingatiden, fram till omkring år 1000. På platsen torde ha legat en kungsgård med namnet Sigtuna. Detta namn övertogs därefter av Sigtuna stad, som anlades under slutet av 900-talet och uppenbarligen övertog vissa av Forn-Sigtunas funktioner.

 Detta är vad många tror, baserat på vad de har läst från olika källor. Sigtuna var en kungsgård, det kan också ha funnits två kungsgårdar ganska nära varandra.  Den ena (inte staden) kallas ibland lite slarvigt av arkeologer för fornsigtuna.

En kungsgård var troligen en plats som kungen behövde och ibland bebodde. En gård med nödvändiga odlingar och djur för att försörja kungen och hans män, ibland också vad vi idag skulle kalla för fotfolket. Dvs de som inte red eller åkte i vagnar utan gick till fots, fotfolk betyder säkert något annat också. Detta är vad vi vet, i Sigtuna fanns en kungsgård, som alltså kungen bodde i, i varje fall ibland, om han inte var någon annan stans. Denne kung erövrade flera andra kungadömen och fick därigenom större kungadöme. Denne kung blev kristen dvs han övergav den rådande asaguds tron och bekände sig till den kristna läran, vilket skedde ungefär samtidigt som den s.k vikingatiden gick mot sitt slut.  Vår kung, som kan ursprungligen kan ha varit en vikingakung blev nu en kristen kung och lät bygga en kyrka på kungsgården. Detta vet vi ganska säkert.

Det finns en del osäkra fakta kring kyrkan på kungsgården, bland annat den mystiska trappan som stannar framför en  murad vägg, ingen vet vad som har funnits bakom, om det har funnits något där alls.

Min egen teori är att det är en doptrappa, vilket är ganska vanligt runt medelhavet, där man tillämpar helkroppsdop, dvs man kliver ned med en trappa i en bassäng, blir döpt och kliver upp, som en nu kristen människa.

 Vad är det som motsäger att någon har besökt en kyrka vid medelhavet med en sådan dopbassäng, kanske under ett korståg till det heliga landet eller under någon annan resa, sett dopbassängen och tagit med sig seden till Sigtuna. Det finns en exakt likadan ”dold” trappa på Signhildsberg, den gård som kallas för fornsigtuna, några km nordväst om nuvarande Sigtuna utmed den gamla farleden i Mälaren mellan Uppsala och Sigtuna.

Denne kung hade naturligtvis ett antal personer nära sig, det behövdes säkert av flera skäl, till försvar, rådgivning mm.  Det är väl troligt att de skulle bo nära kungen för att finnas till hands.

Kungsgården drog också till sig folk, handelsmän, hantverkare och andra så att det blev ett litet samhälle.  Vägen fram till Kungsgården kantades troligen av många byggnader. Det antas att Sveriges första stadsplan växte fram här, Kungen tilldelade tomter till sina män utmed vägen till Kungsgården, alla tomter var alla lika breda och sträckte sig till sjön, där de kunde ha en båtplats, mellan tomterna fanns det gränder som troligen var avfallsdiken.  Det märkliga är att fortfarande idag, mer än 1000 år sedan är stadsplanen i centrala Sigtuna ungefär likadan och de ursprungliga tomterna likaså.

Liknande städer växte fram på ytterligare ett par platser samtidigt, Lödöse norr om Göteborg som sedan flyttade närmare nuvarande Göteborg samt Skara.  Det var antagligen de enda som kunde kallas städer för tusen år sedan. Birka som kanske var äldre var väl egentligen ” bara” en handelsplats.

Det lär inte vara svårt att hitta intressanta ämnen i en så gammal stad.

Jag plöjde igenom mängder med material om Sigtuna, en del så gamla så man inte vet ens var det kommer ifrån om det är sant eller bara skrönor, hörde lösryckta saker som troligen bara var någon som själv hittade på, kanske baserat på någon okända fakta.

Bland det äldsta jag hittade var utdrag ur de isländska sagorna.  Det måste väl ändå vara sant jag har aldrig träffat någon islänning som ljuger medvetet.

 Antar att det enklaste är att ställa olika teorier mot varandra, dels den isländska som ju faktiskt finns nedtecknad, dels den svenska historien baserad på arkeologiska fynd.

Det sägs av äldre arkeologer att det saknas spår efter en kungsgård i kv. S:ta Gertrud och menar bebyggelse.  Har läst att kristna kungsgårdar hade en kungsgårdskyrka.

 Historiker anser de att lämningarna i Sigtuna snarare överensstämmer med den mer vardagliga bebyggelse som borde ha framkommit organiskt i Sigtuna.  Marknader bör ha ordnats i samband med religiösa festligheter på eller omkring kungsgårdar. Vikingatida städerna blev ett inslag i den vardagliga samhällsstrukturen medan kungsgårdarna oftast fanns i utkanten av dessa platser.

Fynd med Torshammare visar på hedniskt inslag och att Sigtuna ha fungerat som en lokal marknad även på hednisk tid innan den kristna staden utvecklas till Sigtuna.

 Birka är ju känt för att det var en handelsplats i Mälaren ditt en missionär kom för att sprida kristendom.

Birka och det gamla Sigtuna, som vi idag kallar Forn-Sigtuna måste också beaktas om vi skall berätta om staden Sigtunas tillkomst. När Ansgar kom till Birka, hörde han talas om att en hövding varit från riket bort driven, och i Danmark samlat omkring sig en grupp av vikingar och med en flotta av 32 skepp lagt sig framför Birka.  Birkaborna tog sin tillflykt till borgen i den befästade staden. (troligen forn Sigtuna).

Isl. Sagorna: Det var här enligt, enligt sagan, som Oden valde sin borgstad,
stiftade offren och byggde ett gudahus, där många och mäktiga
gudar voro.

Oden under namnet Sigge grundade Sigtuna det var eller om det egentligen var tvärtom att en person som kallades Sigge tog sig namnet Oden, för att det var en gud som dyrkades i Norden

 Islänningarna anser alltså att staden bildades av Oden och var en hednisk plats

Nu började min historieforskning bli riktigt intressant, vår stad hade alltså starka förbindelser med Birka och detta omtalades redan i de isländska sagorna.

Isländska sagorna igen: 

Birka hade varit en öppen öppna köpstad, medan Sigtuna tydligen redan för över tusen år sedan innefattat flera funktioner som (afgudabusel), vad kan det vara, kungsgården, borgen, således bildat en avskild del av platsen.

Islänningarna nämner inte Birka, men väl Sigtuna, som varande av ålderortens oläsligt;

De främmande köpmännen som kom hit för handelns skull, och för hvilka orten som marknadsplats var allt, Burga, burig, byrig förekommer i forngermaniska språken såsom ursprunglig benämning på stad (var först senare dessa ord antagit den i mer inskränkta bemärkelsen innesluten, befästad ort, borg, borgstad.

Från en äldre historisk berättelse: Därifrån till namnet By rea, Birca, och derav förklaras även grunden till,
att i århundraden köpstäderna i de nordiska rikena, efter mönstret av de utländska, bildade sig till egna stads-mannasamfund med serskill rättskipning, dessa rikens åldsta stadslagar bära namn af Birkerätt (i Norrige Biarkey-iar rettr, Biarköe Bet, i Danmark Birke- och Biarkw-rett, ovh hos oss Bicerköm roettur), betecknande stadsrätt,köpstads-rätt.

Tillförlitliga underrättelser om Sverige; säger från Skåne seglade man på fem dagar till Sigtuna
eller Birca, ty de ligga tätt bredvid varandra, och är icke långt belägna från Upsala.

Läste  vidare i de islänska sagorna:  Oden valde sin borgstad, stiftade offer och byggde ett gudahus  ?

Kungsgården, borgen, således bildat en afskild del af staden; der var det, enligt sagan, Oden valde sin borgstad, stiftade offren oeh bygde ett gudahus. Isländarne nämna aldrig Birka,
men blott Sigtuna, såsom varande af ålder ortens högonamn; de
fremmande köpmännen åter, som kommo hit för handelns skull,
och för hvilka orten som marknadsplats var allt,
.

De tidigaste omnämnandena av Sigtuna är mynt från omkring runt 995 e. Kr.

Både Olof Skötkonung och hans son Anund Jakob präglar mynt i Sigtuna med namnet Situne Dei där de utnämner sig som kung av Sigtuna.

Sigtuna varit en betydande plats visas även genom att Adam av Bremen omtalar Sigtuna som Civitas Magna – stor stad (med civitas menar han biskopssäte och magna betyder stor) (Friesen 1923:36).

På 1200-talet berättar Snorre Sturlasson om staden som grundad av Oden själv då han och asarna ska ha slagit sig ner i det som senare kom att kallades för Fornsigtuna, nuvarande Signhildberg.

Erik Segersäll anses av många vara den som ha grundat staden.

Kungen ska ha tilldelat tomter till dem som var honom lojal, vilka i de första faserna kan ha varit storbönder som inte bodde i staden utan endast besökte tomten vid prestigefyllda tillfällen så som vid ett kungabesök.

Kungsgården som fanns i stadens tidiga fas på den nuvarande museitomten, en kungsgård i Sigtuna som kan ha flyttats från Fornsigtuna, som då förmodas ha övergetts ungefär vid tiden för Sigtunas grundande.

Att Fornsigtuna varit en kungsgård tycks många vara överens om, men åsikter om Sigtuna går isär.

Fornsigtuna anses som en del av det hedniska, och menar att platsen överges och att dess funktioner reaktiveras i Gamla Uppsala i samband med Sigtunas grundande.

På 1940-talet ställdes frågan: “Har Olov Skötkonung grundlagt staden ” som en kristenhetens centralort i landet’ eller har den vuxit fram så att säga av sig själv som en handelsplats nära en betydande kungsgård och först därefter blivit Guds Sigtuna, Mälardalens religiösa centrum.

Det talas om ofta Kungen som förenade olika riken. Jag trodde att det menades götar och svear , men i andra skrifter talas om Sigtuna som ligger i gränslandet mellan de tre folklanden; Tiundaland, Fjädrundaland och Attundaland.

  En spännande händelse är att kungens dotter, Ingegerd Olofsdotter giftes med fursten i Kiev, gick senare i kloster och kom att bli helgonförklarat i Ryssland och kallad den heliga Anna.

 Vem var då Sigge som kallade sig själv för för Oden och som sägs ha slagit sig ned i Sigtuna?

 Det talas i äldre skrifter om en man som kom till Norden slog sig ned och hörde om asatron, kallades sig för Oden och startade en kult kring sig själv troligen uppblandad med äldre historier, skrönor och annat.   Var det Sigge som man sedan döpte staden efter?

En tolkning av namnet att Sigtuna kommer ifrån är det keltiska borgnamnet Segodunum som lär betyda inhägnad våtmark. Ortsnamn som slutar på -tuna anses innebära att platsen hade en central ställning. Så Siggestuna kan vara ett föregångsnamn till Sigtuna. Kanske var det denne kung Sigge som utropade sig därmed till en Gud och tolkare av runor.

Jag måste gräva djupare i historien för att kunna förstå Sigtuna och dess bakgrund.

I en äldre skrift om Sigtunas historia träffade jag på en historia om trolldomsrunorma från Sigtuna.

TROLLDOMSRUNORNA FRÅN SIGTUNA

‘far nu din väg! Funnen är du. Torvige dig (d.v.s. fälle dig med sin hammare), du trollens förste!’

Alla äro ense om att den med runor fullristade plåten är en amulett och att inskriften på den måste tydas i enlighet med denna omständighet.

Tiden för den nämnda uppteckningen med runor på skandinaviskt språk är 1000-talet (sannolikt efter 1073), och till 1000-talet — med någon fluktuation — sätta vi den nyfunna Sigtuna-inskriften.

“Trollens förste, fly du nu! Funnen är du. — — tre plågor (»trånader»), ulv, — — nio trångmål (»noder»), ulv. I översättning: ‘far nu din väg! Funnen är du. Tor vige dig (d. v. s. fälle dig med sin hammare), du trollens förste!’

»trollens förste» kallas »ulv» eller varg. Man frågar sig: vad är det för en ulv, som kallas »trollens förste»? Till en början ä r det nyttigt att erkänna, att om detta står ingen positiv upplysning att hämta i den gamla isländska litteraturen

Tydningen, förutsatt att den är riktig, ger bekräftelse på uppfattningen, att den ulf, som inskriften i början är riktad mot, är ett troll som bor »i folk», d. v. s. är en sjukdomsdemon.

 Det har hänt många saker under 1000 år i staden Sigtuna.

På medeltiden fanns det minst sju kyrkor i Sigtuna, de flesta utmed den så kallade processionsvägen Sammanfaller ungefär med dagens Prästgatan, ifrån Sankt per som var domkyrkan fram till Mariakyrkan som ursprungligen var sammanbyggd med klostret och som numera är stadens kyrka.

På Olaus Magnus tid (Olaus Magnus, föddes i oktober 1490 i Skänninge, död 1 augusti 1557 i Rom), fastkedjades män på torget och en börda av stenar lades på nacken i syfte att ”afskräcka från förförelse af det svagare könet”.

Olaus Magnus, en latinisering av Olof Månsson, född 1490 i Linköping, död 1 augusti 1557 i Rom, präst och yngre bror till Sveriges siste katolske ärkebiskop Johannes Magnus. Utsänd som diplomat, valde han vid reformationen att inte återvända till Sverige utan bosatte sig tillsammans med brodern i Rom, där han utgav dels en karta över Norden, Carta marina et descriptio septentrionalium terrarum ac mirabilium rerum eis contentarum diligentissime elaborata (1539), dels det rikt illustrerade bokverket Historia de gentibus septentrionalibus (1555) som båda blev mycket spridda över Europa. Efter broderns död 1544, såg Olaus Magnus till att även hans historiska arbeten blev utgivna.

1909-1925 utgavs den första svenska översättningen av Historia om de nordiska folken i regi av Michaelisgillet. 

“1526 utsände han sina första folkskrifter, den ena en bearbetning af de böhmiska brödernas katekes, den andra en fri öfversättning af Luthers Betbüchlein och den tredje vår första psalmbok, 1527 följde två stridsskrifter, den ena riktad mot Peder Galle, den andra mot en dansk karmelitermunk, Paulus Heliæ, 1528 utgaf han åtta skrifter, 1529 tre, bland hvilka en ny upplaga af den förträffliga, året förut tryckta boken Om äktenskapet. Under loppet af fyra år utgaf Olavus således ej mindre än sexton arbeten, och hvad detta innebar, förstår man först, då man tager hänsyn till den svenska bokmarknadens tillstånd före reformationens utbrott. Vår första svenska bok (Om Djäfvulens frestelse) trycktes 1495, den andra (Ars Moriendi) först nitton år senare, 1515 trycktes tre små häften å tillhopa 22 sidor, 1523 utkommo två skrifter och 1525 en – detta var hela den tryckta svenska litteraturen vid Olavus Petris uppträdande, alla de böcker, ur hvilka det icke latinkunniga folket hade att hämta sin bildning. Redan under de fyra första åren af sin författarevärksamhet gaf han således sina landsmän så stor litteratur som den, hvilken förut fanns.”

(projekt Runeberg)

Sigtuna har Sveriges minsta rådhus

För trehundra år sedan var Sigtuna en fattig och utarmad stad. Århundraden av krig, fattigdom och flera stadsbränder hade tärt hårt på den lilla staden.

När Eric Kijhlman tillträdde som borgmästare i Sigtuna stad år 1737 var det gamla rådhuset i uselt skick. Han beslutade att staden behövde ett nytt rådhus och gjorde egna ritningar i enlighet med tidens ideal. Med gemensam kraft samlade stadens invånare in resurser till bygget och på pingstafton 1744 kunde rådhuset invigas.

Fornsigtuna lever ju kvar som en stor gård (Signhildsberg) och är inte helt utforskad. Med georadar har man konstaterat att det finns en trappa som slutar mot en murad vägg. Precis likadant som det finns i Sigtuna stad. På museets tomt, platsen där Kungsgården låg.

Arkeologer hade funnit en dold trappa på museets gård.   Många spekulationer har funnits om detta, min egen teori är att det är en dopbassäng.

Dopgrav är en bassäng som används för dop. Inte minst i den tidiga kyrkan hade dopgraven formen av ett kors. Den som döptes steg ner från vänster i en grav fylld av vatten. Hon nedsänktes tre gånger för att sedan komma upp igen mot öster. Att stiga ned i dopgraven uttrycker att bli begravd och uppväckt tillsammans med Kristus. Man har begravt sitt gamla liv och stiger upp som en ny kristen människa. Sådana dopgravar används fortfarande i vissa kyrkor.

Baptisterium (av grekiska baptisterion = “simbassäng”), dopkyrka, dopkapell, var under antiken och medeltiden en kyrkobyggnad med dopbassäng, i vilken dop förrättades. Sådana kyrkor var i regel helgade åt Johannes Döparen och oftast runda eller åttkantiga och försedda med kupoltak. I mitten fanns en cistern eller bassäng med vatten vari den nakna dopkandidaten nedsänktes tre gånger.

Det äldsta kända baptisteriet har påträffats i Dura-Europos vid Eufrat och är från omkring år 230.

Sedermera, då barndopet blivit vanligt, ersattes cisternen av en dopfunt. I Italien fanns ganska länge bruket att bygga baptisterier kvar, och där finns också en mängd berömda dopkyrkor i bland andra Rom, Florens, Pisa, Ravenna och Parma.

Min egen teori är att det handlar om en ”doptrappa”, dvs en trappa där man sänktes ned för att döpas och sedan klev upp som en kristen och nydöpt människa.  Dopbassänger förekommer i mellanöstern och man kan tänka sig att korsfararna har sett detta och tagit med sig sedan hem till de första kyrkorna. Att vi i Norden gick över till dopfuntar kan bero på vårt klimat och att folk helt enkelt inte överlevde kalla helkroppsbad. 

Mynt tillverkning i Sigtuna började år 995, samma år som kung Erik Segersäll dog. Sonen Olof Skötkonung ärvde tronen. Mynten som tillverkades i Sigtuna hade oftast ett kors på en av sidorna. Forskare brukar tolka det som att Olof var kristen. Bilden på andra sidan föreställde den engelska kungen för myntmakarna kom ifrån England och hade troligen med sig mallarna.   

Det anses också att Olof Skötkonung ville riva det hedniska templet, Ubsola (Gamla Uppsala) i och med att Olof Skötkonung blev kristen försvann vikingatiden, men vissa saker lever kvar fortfarande.

En gång var Sigtuna Sveriges huvudstad. Genom administrativa åtgärder är Sigtuna kommun nu en del av Stockholms län och därmed har kommunen som tog den gamla stadens namn blivit en förort till Stockholm.

Sigtuna grundades för ca 1000 år sedan i slutet på 900-talet.

Det ursprungliga Sigtuna fanns där idag gården Signhildsberg ligger. Fornsigtuna låg vid vikingarnas vattenväg till Uppsala.

I Upplandslagen angavs på 1200-talet att Uppland bestod av tre folkland, Attundaland, Fjärdrundaland och Tiundaland.

Folklanden bestod i sin tur av områden som kallades för hundare, egentligen motsvarande härad.

Inom dessa härad fanns det socknar som egentligen var församlingar för de som tillhörde samma kyrka.

 Kyrkan eller kyrkbyn gav senare namn åt socknar och så småningom kommuner.

Kustdelen Attundalandsrod bestod av skeppslag av roskarlar. Roslagen uppstod på 1500-talet, namnet tyder på att här bodde roddhuskarlar. Uppland gränsar till södermännens land och västmännens land.

Sigtunas blomstring som handelsplats varade
ungefär 150 år, /men sen kom olycksåret 1188, då
esterna härjade i Mälartrakten och plundrade och
brände staden. På detta svåra slag följde ett annat

Stockholms grundläggning. Den nya staden hade
ett mycket bättre handelsläge än Sigtuna och ägde
dessutom sin stora betydelse so. “Mälarens lås.”
Stockholms handel växte och växte, samtidigt som Sigtuna krympte ihop allt mer.

Under tiden hade templet i Uppsala rivits ned,
och år 1125 upprättades där en biskopsstol.

Biskopsstaden hade blivit den religiösa
centralpunkten, men där fanns ännu så mycket av
hedna-traditioner kvar sedan Uppsalatemplets glanstid, att
folket skydde staden och kände sig mer draget till
Sigtuna. Till och med när Uppsala 1164 blev
ärkebiskopssäte, var Sigtuna kyrkans centrum

I ett påvebrev från 1215 var det tal om att förlägga
ärkebiskopssätet till Sigtuna

I början av 1200 talet byggdes
ett dominikanerkloster, som, var ett av de förnämsta
i Sverige. Ur detta kloster kom flera betydande
män, bl.a. ärkebiskop Petrus Philipp, †1341, och
biskop Johannes i Åbo. Munkarna gingo omkring i
stiftet och predikade för folket, och ungdomen
sändes till klosterskolan för att lära sig pränta och läsa.

Flera urkunder bevarade från klostret, bl. a.
sex skriftstycken med avlat från Wilhelm av
Sabina, vidare en del domstolsförhandlingar; så
måste t. ex. konventet i Strängnäs till Sigtuna-munkarna avstå rätten att tigga tran i Stockholm. En prost Johannes i Sigtuna har på 1160-talet
undertecknat den äldsta urkund, som finns bevarad i Sverige; detta var endast några årtionden, innan klostret grundades.

År 1247 invigdes klosterkyrkan till Jungfru Marias ära. Den byggdes i s.k. övergångsstil.

I Sigtuna fannas vid denna tid fyra gillen: St. Pers,
St. Knuts, det heliga korsets och den heliga gravens.

När reformationen kom, gick den sista rester av
Sigtunas storhet till spillo. Gillena upplöstes,
kyrkorna berövades sina skatter, och klostret nedrevs
delvis för att lämna materiel till Svartsjö slott.
Sigtunas livslåga, som brunnit så kraftigt och klart,
kvävdes av Stockholms grundläggning.

Av kyrkorna användes endast den, som var helgad åt Jungfru Maria, de övriga är ödekyrkor och förfallna, så att de snart blevo fullständiga
ruiner trots Johan III:s försök Men även om Mariakyrkan heter det 1686:


“Hon är sin ruin mycket när, taket alldeles förlorat
och odugligt, tornet och västra gaveln vilja
falla.”

1608 byggde dock Per Larsson Torinbyggare
en klockstapel; antagligen är ’det densamma som nu i dag står uppe på Klockbacken och lyser med sina rödstrukna väggar.

Näringarna är huvudsakligen av trädgårdsskötsel och fiske.
På 1600-talet var staden tre gånger utsatt för
häftiga eldsvådor. En gång förstördes 10 gårdar i stads
kvarteret, en annan gång brunno 16 gårdar, en del
lador, rådhuset och sannolikt också St. Nikolai och
St. Lars kyrkor. Den tredje gången blevo 24 gårdar
på Malmen lågornas rov. Efter dessa olyckor rådde
ett stort förfall. Stadens borgmästare voro också
okunniga och odugliga.

1664 fick staden sin ryktbara krog till innevånarnas glädje men inte till deras
fromma. Ett nytt rådhus uppfördes 1660, men hamnen, som var ytterst bristfällig fick vara som den var.

På 1700-talet fick staden en liten
uppblomstringstid; 1737 blev Eric Kyhlman borgmästare, och han
införde infånga förbättringar och reformer. Under
hans tid byggdes det nuvarande rådhuset, som i
huvudsak blev färdigt 1744.

Han ryckte upp hospitalet och lät placera ut
fattigbössor, till vilka han själv målat tavlorna. Den usla
träbryggan vid hamnen ersattes med en av sten.

Förut måste rådmännen tjänstgöra som likbärare,
detta bruk avskaffades nu av borgmästar Kyhlman.
Det var också han som återinförde den vackra seden
med klämtning kl. 10 f. m. och kl. 4 e. m. en sed som
lever kvar än i dag.

Jordbruk, trädgårdsskötsel,
fiske och hantverket hade ett uppsving, det idkades
t. o. m. litet boskapsskötsel. I staden funnos 5
handlande, 15 skomakare »och 8 skräddare m. fl.
handtverkare. Två textilfabriker uppfördes, men de hade
ringa framgång.

Efter en tid förflyttades Eric Kyhlman till en
annan stad, och mot slutet av 1700-talet upplevde
Sigtuna återigen en stor nedgång dels beroende av
dåliga borgmästare, dels därav, att jordbruket samlades
till större egendomar. Industrin misslyckades.
Krögeriet idkades däremot i stor skala. Invånarna
voro fattiga, och det rådde ofta stor nöd.

På 1800-talet blevo förhållandena något bättre.
Staden fick en ny stenbrygga, östra färjan ersättes’
med en bro, nytt skolhus och nytt fattighus byggdes.
En hel del bostadshus reparerades och nybyggdes
men den gamla stadsplanen, som i vissa hänseenden
liknar det gamla Stockholms, blev lyckligtvis
bibehållen. Från slutet av 1800-talet stammar
stadshotellet, “Sigtunas skamfläck kallat, därför att
det stora, vita stenhuset mycket illa harmonierar
med dess omgivning.

Nu är Sigtuna Sveriges minsta stad, om Skanör
och Falsterbo räknas ihop; invånarantalet är ungefär.
600.

Närmaste järnvägsstation Märsta på
Stockholm—Uppsala linjen ligger en mil ifrån staden.
Förbindelsen mellan Märsta och Sigtuna
upprätthålles av flera automobiler.

Till Stockholm och Uppsala är ångbåtstrafik anordnad, men trots detta äro
kommunikationerna rätt besvärliga.


Husen, omgivna av sina trädgårdar, ligga mest
utefter stranden och vid foten av Klockbacken.
Gatorna ej stenlagda. De viktigaste äro Prästgatan,
som löper nedom Klockbacken, och Storgatan,
varifrån små gränder ned till vattnet och lämna fri
utblick mot Mälaren. Stadsdelen Malmen är
särskilt tilldragande med sina små hus i glada färger och sina t trädgårdar med fruktträd och blommor.

Uppe ifrån Klockbacken har man en vacker
utsikt över staden och sjön.

På en höjd—Tallhöjden—en liten bit från
Klockbacken ligger ’Sigtunastiftelsen inbäddad bland tallar.
Från sjön ser man endast en liten del av tornet, och
först när man är alldeles inpå Tallhöjden, förmår
man riktigt urskilja de ljust putsade murarna och de
Ijusröda tegeltaken. Det är en ovanligt ståtlig och
vacker byggnad halvt kloster, halvt borgliknande.

På ena sidan utåt sjön höjer sig ett kraftigt, högt,
fyrkantigt torn med smala fönster och små
oregelbundna gluggar. Intill tornet ligger den s. k.
Fri-luftskyrkan, och ett par meter högre upp är
Rosengården belägen. Denna gård omges på tre sidor av
hospiziets våningar och andra lokaler, på den fjärde,
vettande åt friluftskyrkan och sjön, begränsas den
av en arkad.
återgivet från , Läsning för svenska folket / 1921 

Våra äldsta sagor hava ej mycket att förtälja om Sveriges tillstånd före Kristi födelse. Landet betäcktes af stora skogar, i vilka innevånarna drevo omkring, närande sig mest av jagt och fiske. Deras vapen voro klubbor, stenknifvar samt båge och pilar. Kläderna syddes af vilddjurs skinn, och folkets boningar voro små kojor, till hälften nedgrävda i jorden. Såsom Gudar dyrkades Oden och Tor. Grekerna kallade landet för Thule, och Romarne för Scandinavien, beskrivande det som ett kallt och ödsligt land

.


ODENS ANKOMST TILL SVERGE.

Vid pass 100 år före Kristi födelse bodde i trakten nordost om Svarta Havet ett folk, som kallades Asar; deras höding hette Sigge Fridulfsson. Emedan nu Asarna ej fingo sitta i fred för Romarna, hvilka vid denna tiden bruto under sig alla riken rundt omkring, beslöt Sigge att vandra ut med sitt folk och söka sig ett nytt land längre upp i norr. Asarna voro slugare och förmer i alla konster, än de öfriga nordiska folken vid den tiden. I synnerhet var Sigge mycket klok och vis. Han kände att Oden var öfver alla nordländerna dyrkad som Gud. Derföre började han sin vandring med mycken prakt och ståt, sägande sig vara Oden, och sina höfdingar de andra Gudarna. Så genomtågade han flera länder, nemligen Ryssland, Saxen, Westfalen, insättande öfverallt sina söner till konungar.

då han fick veta, att uppe i Sverge voro stora bördiga trakter, Sjelf seglade Oden upp till Sverge. Då var en konung benämnd Gylfe, den förste konung i Sverge, som historien nämner. Han mottog Oden med gudomlig vördnad och upplät sitt rike åt honom. Oden anlade då vid Mälaren en stad, som han efter sitt eget namn kallade Sigtuna

Der bodde han sjelf och inrättade ett afgudahus; men landet omkring skiftade han åt Asarnas höfdingar, hvilka med honom skulle förestå offren och fälla domar, och kallades dessa för Diar, samt blefvo ansedda för Gudar; men af alla tycktes dock Oden förnämst. Han var en fager och högt ansenlig man, och då han satt i lag med sina vänner, hugnade sig alla af honom; men mot sina fiender var han grym och förfärlig. Så väl talade han, att alla tyckte det ensamt vara sanning, som han sade. Han införde skaldekonsten i Norden och var den förste, som här nyttjade skrifkonsten. Hans bokstäfver kallades runor och inskuros i träd, och folket trodde, att han med dem öfvade trollkonster. Det berättas, att han också kunnat ett annat slags trolleri, kalladt Seid, så att han med orden förmådde släcka eld, stilla sjö och vända vind. Sjelf kunde han låta sin kropp ligga som död, och emedlertid for själen som fogel, fisk eller annat djur kring alla länder i hans ärender. Han hade ock ett skepp, benämndt Skidbladner, hvilket kunde hopvikas som ett kläde och [ 15 ]hade medvind, hvart han ville[2]. Men hans män foro fram i striden med mycken styrka och raseri, brukande inga skyddsvapen, hvarföre de kallades Ber-Serkar eller Brynjolösa[3], och en sådan framfart kallades Berserkagång.


ODENS LAGSTIFTNING.

Oden påböd en allmän skatt för hvar näsa eller person i riket. Den kallades nässkatten. Han förordnade ock, att hvarje död skulle med sina egodelar brännas på bål, och ju högre lågan steg, desto härligare var den döde i Walhall. Askan borde nedgräfvas och öfver storättade män hög uppkastas; men efter dem, som bedrifvit stora bragder, skulle Bautastenar resas till åminnelse. Han lärde ock, att de, som fallit i strid eller på våldsamt sätt aflidit, skulle komma till honom i Walhall och der njuta stor lycksalighet. Derföre ville han ej heller sjelf dö strådöd[4], utan, då han förstod sig vara nära sitt lifs slut, lät han märka och stinga sig med Gejrs-odd (spjuts-udd) och dog deraf, sägande sig gå för att i Walhall bereda sällhet åt sina efterföljare. Folket trodde nu, att han gått till Asgård, eller de gamla Gudars boning; och tyckte de, att han ofta uppenbarade sig för dem i sömnen, när stora krig tillstundade, gifvande då seger åt somliga, men bjudande andra till sig i Walhall, och ansågos båda lotterna vara goda. Häraf blef folket mycket tappert i strider och frimodigt att förakta döden; och de, som blefvo gamla, läto märka sig med Gejrs-odd, eller kastade sig utför branta berg [ 16 ](ättestupor), heldre än de ville dö den föraktade strådöden.


ODENS EFTERTRÄDARE.

Njord blef drott i Sigtuna efter Oden. I hans tid var god väderlek och årsväxt, så att han efter sin död dyrkades som vindens och vädrets Gud. Efter honom kom hans son, Yngve Frey. Dessa två voro inkomne i riket med Oden och blefvo ansedde som Gudar. Yngve flyttade hofvet från Sigluna till Uppsala, der han byggde ett stort afgudatempel. Han anslog vissa landtegendomar öfver hela riket till drottens och offrens underhåll. Dessa kallades Uppsalaöde eller egendom, men nu heta de kungs-gårdar. I Yngve Freys tid säges det hafva varit frid öfver hela jorden, och man tror, att Kristi födelse då inträffat. Yngve Frey blef efter sin död satt i hög vid Uppsala, der många af de gamla konungarnas högar ännu synas. Hans bild uppsattes jemnte Odens och Tors i Uppsala tempel. Hit samlades folket tre gånger om året till offer och rådplägning; den största samlingen var vid midvintern, och kallades Allshärjarting (hela härens ting) eller Ting allra Svia (alla Svears ting), då konungen, stående på en af högarna, rådgjorde med det församlade folket, afhörde dess klagomål, och föredrog för detsamma hvad han ville göra, hvarvid folket gaf sitt missnöje eller bifall tillkänna med rop, stående på sköldarna, och vapenbrak.

Denne Yngve Freys afkomlingar kallas efter honom Ynglingar och förestodo länge offren i Uppsala samt styrde Svea välde.

Sigtuna betyder alltså Sigges hem.

Pesten kommer

Detta handlar inte om den vanliga pesten utan den som ibland drabbar de som arbetar i en kommunägd verksamhet, det gäller dock inte alla kommuner och inte all verksamhet , men är vanligare än nu tror.

Jag har själv blivit drabbad och sett andra som också blivit smittade.

Nu talar jag inte om den pest som härjade på medeltiden utan det som drabbar vissa offentliga verksamheter som byte av chef eller vd om det är ett bolag. Oftast inträffar detta efter kommunalval, men kan också ske i regioner.

När en offentligt ägd verksamhet byter politisk majoritet så vill den nya majoriteten i regel styra sina verksamheter, dvs bolag och förvaltningar. Det händer då ofta att den nya chefen vill själv kunna välja sina närmaste. Det kan ske genom en vanlig eller fingerad rekrytering. Den nya ledningsgruppen består oftast av både en operativ ledningsgrupp vanligen chefer för olika delar av företaget som finans och drift. Ibland vill chefen ha även en strategisk ledningsgrupp hans egna förlängda armar.

Jag hade oturen att bli rekryterad för ett jobb och sedan avancera in i en ledningsgrupp för ett större bolag i en större kommun. Denna kommun hade vid den här tiden ca ett dussin bolag och ungefär lika många förvaltningar.

Vad som hände var ett kommunalt val och kommunen byte politisk majoritet. Den nya VD,n som tillsattes var i och för sig för sig en ganska vanligt hygglig person. Men han hade tänkt sig en annan person på den tjänst som jag innehade. Det startade en s.k. omorganisering och en ganska bra person som tillhörde den tidigare majoriteten fick mitt jobb. Han hade varit ” parkerad” i väntan på lämplig uppgift. Jag fick inget nytt jobb utan 18 månaders avgångsvederlag, en rejäl slant för skattebetalarna. Nu tror ni kanske att detta tillhör ovanligheterna, men det är tyvärr tvärtom. En del kommuner agerar inte så här, men det sker oftare än ni tror. För min del slutade det bättre än någon kunde ana, det olyckliga i hanterandet är att de som blir kvar inte alltid är de bäst lämpade utan de lydigaste.

När jag själv blev drabbad roade jag mig med att försöka räkna ihop hur många som blivit övertaliga på liknande sätt. jag kom med lätthet upp i tusen personer som alla fått motsvarande avgångsvederlag, som lågt räknar då för över 10 år sedan kostade skattebetalarna minst 1,5 miljoner per person alltså 1 och en halv miljon gånger tusen.

själv fick jag ett bättre jobb och hämnades på mitt eget sätt.

så småningom med min penna som är starkare än allt annat.

Den (nästan) sanna historien om Sigtuna

 Det finns en intressant historia om Sveriges äldsta och första stad.

Några saker är mer eller mindre sanna. Jag skall försöka beskriva några olika intressanta historier om Sigtuna stad.

Låt er inte luras av att hela kommunen heter Sigtuna. Staden är över 1000 år. Kommunen med samma namn kommer ifrån den stora kommunsammanslagningen i början på 1970-talet då antalet kommuner ansågs vara för många, en del var nog bara församlingar som fått bli administrativa enheter. Vi kanske kan skylla en del på Axel Oxenstierna som en gång skapade ett statsskick som gav grund för regionerna i Sverige. Staten (dvs kungen) skulle utse landshövdingar som skulle se till att alla delar av landet sköttes enligt Kungens befallningar. 

Sigtuna stad skapades flera gånger och av olika händelser.  En del av dem övergick till nästa fas och alla har nog haft sin inverkan på stadens bildande.  Kommunsammanslagningen skapade en polemik mellan de olika småkommunerna som skulle slås samman, men man enades om att kommunhuvudorten skulle vara Märsta, eftersom stationssamhället nu expanderade kraftigt, men kommunnamnet blev Sigtuna som var namnet på den gamla staden.

En gång i tiden ansågs städer som framtiden.

På landet fanns bara det gamla samhället och dåliga bostäder med utedass och vatten i en brunn.

Städernas moderniteter skulle kunna lösa behoven för människor, moderna rationellt byggda bostäder och en sund stadsplanering. En stad är en större eller mer betydande tätort, ofta centralort för en administrativ region, dess jurisdiktion, handel, industri och kommunikationer. Staden fungerar i förhållande till sitt omland som en mer eller mindre självständig enhet. Städer har under historien ofta haft annan rättsstatus än landsbygd och mindre tätorter, i form av särskilda stadsprivilegier. 

Socken (är ett ålderdomligt namn på landsortsförsamling i folkkyrkor).

Norden betecknade ordet sedan senmedeltiden ett område utanför städer, med flera intilliggande byar och tätorter, som tillsammans delar på kyrka med tillhörande prästgård och kyrkogård, och som i senare tider styrdes av sockenstämman.

Socknen var en föregångare till dagens församlingar och kommuner.

En kommun är ett territoriellt avgränsat område, en administrativ enhet för lokalt självstyre, en politisk organisation med direktvalda beslutsfattare. Det var väl därför länen bilades med en landshövding som staten utser, för att försöka hålla ordning ute i regionerna(länen).

En församling som folkbokföringsbegrepp var fram till 31 december 2015 den minsta geografiskt administrativa indelningen av Sverige.

Urbanisering (är en folkförflyttning från landsbygd till stadsområden). Urbanisering är motsatsen till ruralisering. Det förstnämnda innebär att människor flyttar från glesbefolkade områden, ofta i isolerade regioner in till tätbebyggda områden där det redan bor många människor så att avstånden till närmaste grannar minskar, enkelt uttryckt.

 Hur skapas en stad och hur uppstår egentligen ett samhälle.

En del planeras och skapas efter en förutbestämd plan.

Andra uppstår av naturliga förutsättningar, en mötesplats, vägar som korsas eller ett vattendrag ofta är det just kommunikation som lägger grund för samhällen. Det har också förekommit att olika försvarsanläggningar, som borgar eller fästningar har vuxit ut och skapat samhällen.

En annan process har varit bruk eller stora gårdar dom behövt olika resurser och dragit till sig dessa som i sin tur behöver stöd eller service och de drar till sig ytterligare stödfunktioner. En hel del av våra brukssamhällen uppstod ur en naturresurs som gav förutsättningar för ett bruk, som krävde arbetskraft. Förr var också lantbruken egna små samhällen som krävde ytterligare resurser.  Jag talade med för en tid sedan med en lantbrukare som sa att hans gård behöver inte mer än 1-2 personer idag, när hans farfar drev samma gård sysselsatte de ca 500 personer.  

 

Sigtuna ligger vid Mälaren och grundades av Erik Segersäll runt år 980. Sigtuna var en av de tre första, anlagda städerna i dåvarande Sverige (de andra två var Lödöse och Skara). Sigtuna blev säte för den förste kristne kungen, Olof Skötkonung, som här lät slå de första svenska mynten. Sigtuna blomstrade som ett kungligt, kyrkligt och kommersiellt centrum fram till slutet på 1200-talet. Signhildsberg var före 1600-talet känt som Fornsigtuna. Det är en medeltida kungsgård i Håtuna socken i Upplands-Bro kommun. Den ligger cirka 4 km väster om Sigtuna vid vattenvägen mot Uppsala.

Gården nämns redan omkring 1170 i ett påvebrev. Brevet visar att gården tidigare tillhört Sigtunabiskopen.  Det kan också ha varit tvärtom att biskopen bosatte sig i Signhildsberg.

Vid biskopssätets överflyttning till Uppsala blev gården indragen till kronan.

Det finns två stora husgrundsplatåer. På dessa har stått treskeppiga hallbyggnader.

Vidare finns husgrundsterrasser ovanför yngre järnålderns strandlinje. Det finns också lämningar av bryggor samt en stor hög. Den har tolkats som tingshög. Vidare finns några små gravfält.

Man har gjort undersökningar och kunnat datera lämningarna efter Fornsigtuna till Vendeltiden (550–800 e.Kr) samt till vikingatiden, fram till omkring år 1000. På platsen torde ha legat en kungsgård med namnet Sigtuna. Detta namn övertogs därefter av Sigtuna stad, som anlades under slutet av 900-talet och uppenbarligen övertog vissa av Forn-Sigtunas funktioner.

 Detta är vad många tror, baserat på vad de har läst från olika källor. Sigtuna var en kungsgård, det kan också ha funnits två kungsgårdar ganska nära varandra.  Den ena (inte staden) kallas ibland lite slarvigt av arkeologer för fornsigtuna.

En kungsgård var troligen en plats som kungen behövde och ibland bebodde. En gård med nödvändiga odlingar och djur för att försörja kungen och hans män, ibland också vad vi idag skulle kalla för fotfolket. Dvs de som inte red eller åkte i vagnar utan gick till fots, fotfolk betyder säkert något annat också. Detta är vad vi vet, i Sigtuna fanns en kungsgård, som alltså kungen bodde i, i varje fall ibland, om han inte var någon annan stans. Denne kung erövrade flera andra kungadömen och fick därigenom större kungadöme. Denne kung blev kristen dvs han övergav den rådande asaguds tron och bekände sig till den kristna läran, vilket skedde ungefär samtidigt som den s.k vikingatiden gick mot sitt slut.  Vår kung, som kan ursprungligen kan ha varit en vikingakung blev nu en kristen kung och lät bygga en kyrka på kungsgården. Detta vet vi ganska säkert.

Det finns en del osäkra fakta kring kyrkan på kungsgården, bland annat den mystiska trappan som stannar framför en   murad vägg, ingen vet vad som har funnits bakom, om det har funnits något där alls.

Min egen teori är att det är en doptrappa, vilket är ganska vanligt runt medelhavet, där man tillämpar helkroppsdop, dvs man kliver ned med en trappa i en bassäng, blir döpt och kliver upp, som en nu kristen människa.

 Vad är det som motsäger att någon har besökt en kyrka vid medelhavet med en sådan dopbassäng, kanske under ett korståg till det heliga landet eller under någon annan resa, sett dopbassängen och tagit med sig seden till Sigtuna. Det finns en exakt likadan ”dold” trappa på Signhildsberg, den gård som kallas för fornsigtuna, några km nordväst om nuvarande Sigtuna utmed den gamla farleden i Mälaren mellan Uppsala och Sigtuna.

 Denne kung hade naturligtvis ett antal personer nära sig, det behövdes säkert av flera skäl, till försvar, rådgivning mm.  Det är väl troligt att de skulle bo nära kungen för att finnas till hands.

Kungsgården drog också till sig folk, handelsmän, hantverkare och andra så att det blev ett litet samhälle.  Vägen fram till Kungsgården kantades troligen av många byggnader. Det antas att Sveriges första stadsplan växte fram här, Kungen tilldelade tomter till sina män utmed vägen till Kungsgården, alla tomter var alla lika breda och sträckte sig till sjön, där de kunde ha en båtplats, mellan tomterna fanns det gränder som troligen var avfallsdiken.  Det märkliga är att fortfarande idag, mer än 1000 år sedan är stadsplanen i centrala Sigtuna ungefär likadan och de ursprungliga tomterna likaså.

Liknande städer växte fram på ytterligare ett par platser samtidigt, Lödöse norr om Göteborg som sedan flyttade närmare nuvarande Göteborg samt Skara.  Det var antagligen de enda som kunde kallas städer för tusen år sedan. Birka som kanske var äldre var väl egentligen ” bara” en handelsplats.

Det lär inte vara svårt att hitta intressanta ämnen i en så gammal stad.

Jag plöjde igenom mängder med material om Sigtuna, en del så gamla så man inte vet ens var det kommer ifrån om det är sant eller bara skrönor, hörde lösryckta saker som troligen bara var någon som själv hittade på, kanske baserat på någon okända fakta.

Bland det äldsta jag hittade var utdrag ur de isländska sagorna.  Det måste väl ändå vara sant jag har aldrig träffat någon islänning som ljuger medvetet.

 Antar att det enklaste är att ställa olika teorier mot varandra, dels den isländska som ju faktiskt finns nedtecknad, dels den svenska historien baserad på arkeologiska fynd.

Det sägs av äldre arkeologer att det saknas spår efter en kungsgård i kv. S:ta Gertrud och menar bebyggelse.  Har läst att kristna kungsgårdar hade en kungsgårdskyrka.

 Historiker anser de att lämningarna i Sigtuna snarare överensstämmer med den mer vardagliga bebyggelse som borde ha framkommit organiskt i Sigtuna.  Marknader bör ha ordnats i samband med religiösa festligheter på eller omkring kungsgårdar. Vikingatida städerna blev ett inslag i den vardagliga samhällsstrukturen medan kungsgårdarna oftast fanns i utkanten av dessa platser.

Fynd med Torshammare visar på hedniskt inslag och att Sigtuna ha fungerat som en lokal marknad även på hednisk tid innan den kristna staden utvecklas till Sigtuna.

 Birka är ju känt för att det var en handelsplats i Mälaren ditt en missionär kom för att sprida kristendom.

Birka och det gamla Sigtuna, som vi idag kallar Forn-Sigtuna måste också beaktas om vi skall berätta om staden Sigtunas tillkomst. När Ansgar kom till Birka, hörde han talas om att en hövding varit från riket bort driven, och i Danmark samlat omkring sig en grupp av vikingar och med en flotta av 32 skepp lagt sig framför Birka.  Birkaborna tog sin tillflykt till borgen i den befästade staden. (troligen forn-Sigtuna).

Isl. Sagorna: Det var här enligt, enligt sagan, som Oden valde sin borgstad,
stiftade offren och byggde ett gudahus, där många och mäktiga
gudar voro.

Oden under namnet Sigge grundade Sigtuna det var eller om det egentligen var tvärtom att en person som kallades Sigge tog sig namnet Oden, för att det var en gud som dyrkades i Norden

 Islänningarna anser alltså att staden bildades av Oden och var en hednisk plats

Nu började min historieforskning bli riktigt intressant, vår stad hade alltså starka förbindelser med Birka och detta omtalades redan i de isländska sagorna.

Isländska sagorna igen: 

Birka hade varit en öppen köpstad, medan Sigtuna tydligen redan för över tusen år sedan innefattat flera funktioner som (afgudabusel), vad kan det vara, kungsgården, borgen, således bildat en avskild del av platsen.

Islänningarna nämner inte Birka, men väl Sigtuna, som varande av ålderortens oläsligt;

De främmande köpmännen som kom hit för handelns skull, och för hvilka orten som marknadsplats var allt, Burga, burig, byrig förekommer i forngermaniska språken såsom ursprunglig benämning på stad (var först senare dessa ord antagit den i mer inskränkta bemärkelsen innesluten, befästad ort, borg, borgstad.

Från en äldre historisk berättelse: Därifrån till namnet By rea, Birca, och derav förklaras även grunden till,
att i århundraden köpstäderna i de nordiska rikena, efter mönstret av de utländska, bildade sig till egna stads-mannasamfund med serskill rättskipning, dessa rikens åldsta stadslagar bära namn af Birkerätt (i Norrige Biarkey-iar rettr, Biarköe Bet, i Danmark Birke- och Biarkw-rett, ovh hos oss Bicerköm roettur), betecknande stadsrätt,köpstads-rätt.

Tillförlitliga underrättelser om Sverige; säger från Skåne seglade man på fem dagar till Sigtuna
eller Birca, ty de ligga tätt bredvid varandra, och är icke långt belägna från Upsala.

Läste  vidare i de islänska sagorna:  Oden valde sin borgstad, stiftade offer och byggde ett gudahus  ?

Kungsgården, borgen, således bildat en afskild del af staden; der var det, enligt sagan, Oden valde sin borgstad, stiftade offren oeh bygde ett gudahus. Isländarne nämna aldrig Birka,
men blott Sigtuna, såsom varande af ålder ortens högonamn; de
fremmande köpmännen åter, som kommo hit för handelns skull,
och för hvilka orten som marknadsplats var allt.

 

Den fornnordiska huvudstaden har blivit en förort till Stockholms storflygplats och kommunen dess tjänare, utvecklingshungriga politiker tappar det kulturhistoriska perspektivet och jagar kortsiktiga vinster.

I bondesamhället fanns små stader som var centrala platser i industrisamhället var järnvägsorterna de nationella knutpunkterna.  I Informationssamhället blir våra kunskapsorter   de globala naven

 Vi kommer att verka över gränser och tidigare kulturer.

Det behövs nu en ny politisk ordning sombygger på folkrörelser och som kan verka utanför det lokala planet.

Kommunikation har alltid varit det viktigaste för samhället. Det är själva drivkraften, som har skapar vattenleder, vägar, järnvägar och nu digitala vägar.

Vad hände egentligen här när Sigtuna uppstod vid vattenvägen, därefter skapades stationssamhället när järnvägen drogs och nu byggs det flitigt i anslutning till flygplatsen.

Boktryckarkonsten förändrade samhället, länder bröts samman, demokrati uppstod när alla fick ntillgång till all information samtidigt.

Tidigare var makten hos dem som hade ensamrätt till kunskap som när kyrkan ägde skrivkonsten och bara ett fåtal kunde läsa.

 Sveriges första stad uppstod under vikingatid, troligen tack vare kommunikationen över vatten, togs över av kyrkan och blev huvudstad, somnade in när järnvägen byggdes en bit bort  där ett stationssamhälle uppstod  och expanderade under miljonprogrammet, nu byggs en stad runt flygplatsen,  som  blir större än de flesta svenska städer. 

 Svensk historia är lång i böckerna, staden Sigtuna har funnits i över tusen år, i historien en ganska kort tid,  under 1900-talet utvandrade 1 miljon människor från Sverige . Nu har många invandrat till Sverige.

Bondesamhället fanns då staden uppstod.  Sigtuna blevbara en liten stad på landet i Uppland.  Under industrisamhället byggdes Svertige med hjölp av skog och malm. Stationssamhället Märsta blev kommuncenter och en förort till Stockholm.  Utvecklingshungriga politiker tror fortfarande attexpantionen kan fortsätta men förstår inte att digitaliseringen påverkar allt och globaliseringen innebär att vi bara är en ort i en stor värld.

Riksdagspartierna är fortfarande betydande, men de förlorar fotfäste, lokala partier kommer att kunna ändra på den politiska scenen, gräsrotsfrågorna är mer påtagliga än de övergripande och de som bor på en plats förstår bättre än de som bara har en abstrakt uppfattning av lokalsamhället.

Den lilla staden byggd på humaniora kan klara sig bättre än industriorter när det digitala samhället blir viktigare än det gamla industrisamhället.