Berättelser från Sigtuna

Tomten i Sigtuna

Posted on 

Här kommer jag att skriva min nästa bok som handlar om Sigtuna och Tomten, en berättelse om hur samhället förändrats och vilken roll som Tomten hade förr i samhället.

kapitel 1

Tomten i Sigtuna

 Min tanke var att skriva en barnbok som utspelar sig i Sigtuna.

 Det finns många intressanta miljöer och spännande bakgrundsberättelser men inte skrivna för barn.

Jag hade tidigare skrivit en del om Sigtuna och var intresserad av att fortsätta, den mest framgångsrika var en guidebok som även getts ut på engelska ungefär samtidigt som jag nu också planerade för en uppdatering med nya inslag.

Jag tänkte mig en figur som dök upp i olika miljöer som jag skulle fotografera för att göra den historiska miljön lite mer intressant för barn.  När jag förarbetade föll mina blickar på en trädgårdstomte som en son släpat hem under sin tonårstid. Efterhand funderade jag på att göra tomten till huvudperson jämte staden. 

Tomten är en myt och Sigtuna är också mytisk.  I övrigt ville jag berätta om staden och dess historia för att yngre besökare skulle förstå vad det finns att se i Sigtuna.

Det blev ingen traditionell barnbok, möjligen en bok som jag hoppas att barn som kan läsa också vill läsa för att få veta mer om hur Sverige bildades.

Strof 1: Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
….. Endast tomten är vaken.
– Viktor RydbergNy Illustrerad Tidning (1881)

  Dikten om “Tomten” är en filosofisk dikt, och ställer den grundläggande frågan om människolivets mål och mening. I en svår gåta om var alla kommer ifrån och vart de går,  funderar diktens huvudperson, tomten.

Från början var dikten inte heller direkt kopplad till julen, men med tiden har illustratören Jenny  Nyströms tomtefigur bidragit till att tomten som fenomen – inklusive dikten med samma namn – flyttats från gårdstomten till jultomten.

Fakta  hämtat från Wikipedia.

Den här berättelsen bygger  delvis på innehållet dikten.

 Vad kommer alla ifrån ?

Är Tomten  verkligen bara en sagofigur ?

Vad är  meningen med allt?

Var kommer alla människor ifrån?

Den här berättelsen  handlar om en varelse som kallas tomte och helt olik de tomtar som vi läst om i sagoböcker. Vår tomte lever ett undanskymt liv i en dal i en undanskymd del av världen med ganska lite kontakt med andra.  I dalen finns även på avstånd andra varelser som det inte längre finns plats för i dagens värld. Du känner säkert inte igen dem även om du har hört talas om dem. Du kan ha sett en skymt av dem när du har varit på avlägsna eller obebodda platser.

De syns egentligen inte för människor  och har egentligen bara kontakt med andra varelser som  lever i trakten.  De sköter sig själva och lever ett liv utan egentlig samhörighet med andra.  

Den ena dagen är lik den andra och han lever i enkelhet och sköter sig själv. Han har ett viss begränsad kontakt och  samröre  med de andra varelserna som bor i dalen, men de är inte släkt eller ens samma sort.

Tomten i vår berättelse funderade ofta på var han kom ifrån och hur han hamnat på den plats där han nu bor. Han hade levet där så länge han kan minnas och innan dess bodde hans förfäder på platsen.

Vanligtvis är tomtar  i vår trakt bara synliga vid jul då de kommer med julklappar till snälla barn. Men självklart lever alla tomtar  även när det inte är jul. Många tror satt tomtarna bor vid Nordpolen där de lever i avskildhet  och tillverkar klappar. Det är nog bara i sagor.  Förr i världen var tomtar vanliga och ofta även ibland synliga överallt.

I gamla berättelset kan man  läsa om tomtar med röd luva och vitt skägg. Den jultomten är ganska lik den gårds-tomte som människor trodde på förr. Men till sättet är de helt olika. 

Tomtarna bodde förr närheten av människor, det fanns faktiskt tomtar nästan överallt människorna  levde i någon slags samverkan med tomtarna, man visste att det var viktigt att hålla sig vän med tomtarna och hålla sig till någon slags gemensamt överenskommna  regler. Människorna tog hänsyn till tomtarna och tomtarna tog hand om människorna och hjälpte  dem  ibland tillrätta. Om de satte ut mat(gröt) blev tomten vänlig och såg om hus och gårdar och tog hand om husdjuren.

Människorna levde förr i harmoni med naturen och av vad  naturen ger.

 Människor lever inte i evighet men naturen  kan vara i evighet om man lever i samverkan och ger tillbaka till naturen.

Människornas minne är kort, de tror ofta att allt blir som det var igår,  men tomtarnas liv är långt och deras minne oändligt.

 Människor åldras och  det syns när de åldras,  en tomte lever i många hundra år och åldern syns oftast inte, människor kan i sällsynta fall bli hundra år och det syns tydligt när de åldras.  Därför är man inte i samma  livsfaser. En gammal man och en ung tomte kan ha levt lika länge.

När människorna försökte förändra naturen och försöka framställa ny natur på ett onaturligt sätt, så försvann tomtarna till en plats där de kände att de kunde fungera bättre tillsammans med naturen. 

Tomten i vår berättelse bodde långt från den plats hans förfäder berättat om.

 Ett fjärran land som kallades för Sverige och en  liten,  nästan obetydlig  stad där Sverige föddes,  Staden kallades Sigtuna och var kungens stad.

Förfadern hade berättat om  äldre tider när tomtarna bodde nära människorna och fungerade  tillsammans med dem. Eftersom vår tomte, ibland kunde känna någon slags vemod, så började han fundera på  sina förfäder och hur de levde. De hade ofta talat om gamla tider  och hur de levde  tillsammans med människorna.

 I början på hösten firades Mickelsmäss,  en högtidsdag för tomtar och småfolken som de kallades, då skulle människorna bjuda dem alla på kalas, God mat och dryck, det bästa människorna kunde erbjuda så att tomtarna blev nöjda. Om inte så kunde tråkiga saker ske  i hus och gårdar.

Tomten såg  människor komma och gå, födas och försvinna, släkte lades till släkte och eftersom ett människoliv är kort, även om de blir allt längre, så lever tomtar i jämförelse med människor  väldigt länge, en tomte kan bli uppemot 1000 år  och en  människa  som mest 100 år. Tomten såg människor födas växa upp och åldras för att sedan lämna över gården till sina barn, medan tomtarna förundrat såg generationer  komma och försvinna.

Var går dom när dom försvinner och vart kommer de ifrån när det föds?

Det var en gåta för tomtarna som själva fortsatte att överleva, medan människorna förändrades. 

Förr tillverkade människor redskap av naturen och reparerade dem när de blev utslitna.  När saker började tillverkas i fabriker försvann hantverket och ett naturligt samband mellan livet och naturen.

Tomtarna såg hur livet förändrades.

Förr syntes spåren efter människor länge,  fornminnen som är tusen år är inte ovanliga och är ett naturligt inslag i naturen.

Staden Sigtuna är tusen år gammal och här finns många minnen från förr, som runstenarna från vikingatiden, och också flera gamla ruiner av gamla kyrkor.

För flera tusen år sedan var människor kringvandrande jägare och samlare innan de blev bofasta jordbrukare och började leva tillsammans i byar och städer.

Jorden är ett viktigt instrument för att mäta tillståndet hos livet.

Tomtar och människor är ganska lika varandra fast tomtarna är lite mindre men liknar människor.

 Förr levde människorna ganska nära varandra, naturen var naturlig för människor innan de flyttade ihop i stora städer. Skogen låg nära människornas bostäder och där fanns inget naturligt ljus. När solen gick ned så blev det mörkt och man kunde inte se någonting. När det nästa var mörkt eller ljust så kunde man se saker som inte syntes annars, fast ibland var det nog inte på riktigt utan man kanske bara inbillade sig. Det är lätt att se fel när det är otydligt, särskilt om det känns fel.

Innan jorden befolkades av de samhälle vi har idag fanns det många olika varelser som ibland kunde ses av människor.

Det fanns även annat som man inte nämnde. Det kunde betyda otur att tala om dem.

Troll och älvor var de vanligaste.

Älvar ansågs som vackra och känsliga, lite genomskinliga och ljusa, ibland kunde de ses när de dansade i skymning och gryning, särskilt i sommardimmor.

Trollen däremot sägs inte i dagsljus, dagens ljus kunde skada dem så de blev förstenade och blev till sten. I skymning och gryning kunde de skymtas ibland av människor.  Konstgjort ljus som lampor och eld var inte skadligt för trollen. Så när människorna satt inne i upplysta hud och tittade ut i mörkret kunde de få se skymten av troll i skuggorna.

I en stad eller by syns alltid lite ljus, det lyser från hus och från fönster, ljusen reflekteras också i vatten och andra ytor vilket lyser upp omgivningen.   

Troll ansågs av människor vara fula, ofta sa man till varandra att någon var ful som ett troll. Vad trollen sa visste ingen. I varje fall kunde ingen höra dem.

Share this: